Aftonbladet – 23 juli 1862, sida 3

j Ja de Vilja 1Ortsälla CCL Bamia mIiSSDruxet ala i skicka postverkets brefdragare med köpmännens: bref än hit, än dit, och tro alit vara väl bestäldt dermed att de gifva karlen drickspengar. Institutionens honnörs-ställning, på itlighet, oberoende af publikeh, ordning, kontroll och skyndI samhet äro derigenom undergräfda. KR. begår fel, då han icke blott vill tillåta j verkets brefbärare att emottaga uppdrag (om rTekommenderadt brefs uttagning o. d.) af enskilda personer, utan till och med anser det som en tjenst hos nya metoden att icke mindre än tre tjenstgöra i hvarje distrikt, så att allmänheten kan välja hvilkendera han för rekommenderade brefven vill begagna? Denna åsigt är allsåeles förkastlig, derest man önskar få en god instifution; och detta kardinalfel i sjelfva utgångspunkten förstör alltsammans. Brefdrageriets duglighet beror af dess regelmessighet, skyndsamhet och kontinuitet; men icke af en eller två af dessa, utan alla tre förenade. Det är ett vanligt misstag inom postverlden att tro skyndsamheten vara allt eller åtminstone det förnämsta deri. Det är förmodligen denna tanke, som infört ej mindre än 6 brefgareturer om dagen. Stockholm hade, som så mången annan stor stad, gerna kunnat nöja si? med 4 till en början. Nu lades hela vigten på de många gångerna, men ingen eller åtminstone en inska ringa, på möjligheten af sakens regelmessiga utförande, såsom snart visade sig: man hade glömt blånd annat adressvilkoret t. ex., hvarigenom sortering ooh kringbäring äfven för de ordentligt färdiga brefven så ofantligen förfröjass. På kontinuiteten tyckes man icke det tingaste ha reflekterat. Uti en maskinfabrik, och icke ens alltid der, kan det vira likgiltigt, hv:lken arbetare som matar maskinen; men uti posttjensten säger all erfarenhet, att med jun större kontinnitet, div. s. med ju mindre personalömbyren;ett visst arbete förrättas, desto fortare, säkrare, jemnare går det. Derföre måste hvarje I brefbärare hafva blott ett distrikt oeh hvarje distrikt blott ev brefbärare. Att gifva det tre, gör kontinuitet -omöjlig, och hämmar skyndsameten. A., som på sin kringvandring ej kunnat bli af med. åtskilliga bref, får nu vebålla dem tills B. doch C. fulländat sina turer och hans egen ånyo Tinträffar.Oordningar, slarföoch sväfvande svar Kafva öppet spelrum. Stämplingen med vissa Å timmars siffror kan väl i svårare sallsynta fall, der ädressat gör sig besväret attskrifva eller uppsöka Postverket med muntliga klagomål, bringa den skyldige till upptäckt, om kuvertet är i behåll. Men i al!a andra fall skall dencene skylla på j kamraten af andra eller tredje turen, för att nu icke-tala om biträdena.ycBrefdragaren måste Å sjelf egenhändigt fullgöra sitt arbete såsom ett örtroendeuppdrag, det man icke rvilloch icke vågar lemna åt någon annan; han måste känna sitt distrikt och-..dess invånare personligen, så Jvidt som-möjligt. i Läksledessmäste hos både gamla och nya metoden utdömas: det felet : att: brefdragame icke Å fått förtroende att kringbära alla slags försän delser för verkets. räkning och på -dess ansvar. Men är det: undantag, som göres för rekommen derade bref verkligen nödvändigt, så borde åtÅ minstone icke heller privata få dermed besvära verkets. ybrefdrägare. Att låta allmänheten efter sitt behag försätta dem i just samma slags frestelse;: som verket icke för sin del vill gifva dem, synes föga öfverensstämma med: verkets värdigÅ Het; alla andra skäl att förtiga, emedan de väl ärg, temligen tydliga : Annu ett: fel är tillåtelsen att efter behag frankerac eller ieke :frankera lokelbrefven. Undertecknad är icke vän af frankotvång (nödvändigHeten att-betala brefvet före afsändandet), han anser det såsom ett oundvikligt ondt, vissa främmande länder emellan, men ett ondt som postkonventienerna alltjemt sträfva att undanrödja; inom ett land: är det en olycka och en anakro nism. Han är icke okunig om de fördelar det systemet kan ha för postkassan och räkenskaperna; men det är en stor olycka för allmänheten att med de kommunikationsanstalter och den grad af humanitet, civilisationen i vårt århundrade uppnått, tvingas afstå från brefsändning, på hvilken Jif, ära och välfärd kunna bero, en dast. derföre att afsändaren saknar postpengar elter deras representant. frimärken. Och ännu kinkigare-blir detta förhållande, der frankeringen icke ens får ske med penningar, utan måste ske med frimärken, äfven då sådana omöjligen kunna åanskaffas, och detta med ensådan abso latism, att man icke ens mot förhöjdt porto kan få brefvet afsändt: Men trots denna obenägenhet för allt frankotvång är det märkvärdigt att detta eljest öfverallt inom Sverge tillämpadt vid brefbärimgsreformen efterskänktes. Just der hade det haft skäl för sig för aw lätta brefvens sortering och annotering att påskynda brefdragarens aflemningsarbete, möjliggöra brefvens inkastande ilprivata brefiådor uti förstugorna o. si v: Och å) andra sidan, derest äfven derigenom händtati en och annan armodets son, af brist på tillgång till denna ringa frankering, icke kunnåt få sit bref fortskaffadt af verkets brefdragare, så hade dock icke derigenom brefmöjligheten blifvit afskuren; ty inom en och samma stad kan, i nödfall brefvet nog privatim fortskaffas: Vi måste derföre verkligen anse såsöm ett fel att frankotvåbg härvid icke anbefalldes, då så många talande skäl och så ringa möjlighet till skada dervidvore för handen. i Vore frågan om:att i en stor stad ordna brefbäringeh, skullesman sannolikt med framgång kunna tillvägågå på ungefär följande sätt. Först välja folket, indela staden i nö if antal distrikter; bestämma för hvarje brefdragare ett bestämdt distrikt, gifva hononi och diswiktet sam ma Hummer) kungöra för allmänheten dessa nummermen bepäran att adressatens distriktnummer Taltid måtte Ådokalbref Ga äfven å ändra inrikes-bref) utsättas i ett visst hörn på brefvets d utresssida låta brefdragarnpe orientera sig i distriktet ochi instruktionen samt i den sednäre undergå förhör innan.han utsläppes till tjenstgöring. Uti instruktionen skulle strängt vi das hvarje uppdrag af enskilta personer. Til iördel för de delar af staden; som äro mest upptågna af köpmanskontor eller eljest starkt befolkair; skulle distrikterna: der tagås smärre än i andra ci glesate befolkade stadsdelar. Till reservbretirare att vid sjukdoms eller dödsfall inträda i i-nstgöring, skulleantagas elever, som under exktansen finge sysselsättas med hvarjehanda biden inom posthuset. Man kallar i Tyskland såana elever SKitzenbrider. Ingen brefdragarc ingeisin-tjenstgöring utomhus sjelf antaga:bi-ädet;ej heller alternera dervid med-de af posterket utsedda i andra än laga undahtagsfah och ;;å verkets speciella befallning. Personalen skulle slädas och behandlas så att den icke mer hade uflionom såsom resultatet af elt femårigt vitande i Kina,: skulle efter. ett enda år ; -ealiseras genom: bans unramakas hemgift. 1 Då fadren fromställde dentra tsfla af fram14 iiden, kunde Magdalens tacksåmhet ej längre hållas inom sina grähser: Hon var djupt tlrörd, hennes ord voro innerligt bjertliga ÅA Äg i Ar vt VT Fe Öre Å