Aftonbladet – 23 juli 1862, sida 3

Brefbärings-förslag. Juni 1862. Tre olika meningar om brefdrageriet i hufvndstaden hafva öflentligen uttalats. Den ena är börsens, som i en underdåning petition begärt ovilkorlig återgång till det gamla, hvilket petitionärerna finna i-alla hänseenden bättre än det nya. Den andra meningen förfäktas af signaturen R. som, tvärtom, finner det nya bättre än det gamla, och som, hvad anmärkning emot detta nya än göres, försvarar det dermed att det dock i flera stycken stod ännu sämre till förut. Den tredje meningens försvarare kallar sig Hbg och rr hvarken det gamla eller det nya, utan förordar något helt annat, oberoende af dem båda och fritt ifrån begges fel. Petitionärerna hatva rätt deri, att köpmanskorrespondensen, som väl äfven i Stockholm är ganska stark, hade större fördel afgamla metoden än af den nya, äfvensom deri, atr denna sort af bref är ganska vigtig och att man på allt sätt bör Ag och understödja den. Men detta Kan ske, utan att det Hela dervid lider, såsom shart skall visas; deremot får det icke längre ske på det gamla viset, som var ett missbruk, vid a den öfriga korrespondensen verkligen led inträng. . R. ov rätt deri, att hans nya metod i vissa fall har företräden framföre den gamla, åtminstone till afsigten och föreskriften; men det är ej tillräckligt att qvalificera en sak absolut god, Terföre att en i vissa stycken kanl vara bättre än något annat som var icke godt. Dessutom lider det nya af fel, som det gamla icke hade, åtminstone icke till samma grad. Hbg förmenar att hvarken det gamla eller nya är tillfredsställande; men han har haft orätt deri att, ehuru på så långt afstånd från platsen, iniåta sig på smådetaljer, vid hvilkas bemötande; andra åsigters försvarare lätt kunde bringa hufvudsaken i glömska. ; Hvad är en brefdragare? Detstora förtroende, som dagligen lemnas honom, den mängd frestelser han har att besegra, det mödosamma arbete och den intelligens man af hans urskiljning, omtanka och försigtighet fordrar, ådagalägga genast att hans plats är en honnörstjenst. som icke ensamt i aflöningen kan finna sin ve dergällning, utan nödvändiggör en god och akt niagsfull behandling från förmännens och -allmänhetens sida. Han kan icke jemföras med en vaktmästare, ännu mindre med en soldat eller postiljon; han är snarare en ambulant postexpeditör och har dagligen i sina h nder lika mnsa medmenniskors välfärd, som mången bland berörda expeditörer: Men med denn: hans ställning är icke förenligt att han lyder eiler tjenar någon annan än sina lagliga förmän. Och denna ställning är af yttersta vigt att omsorgsfullt var det hennes föräldrars pligt att sälta denna kärlek på prof för dem båda två, för hennes skull, emedan hennes framtids lycka vore deras käraste omsorg, för Franks skull, emedan de voro pligtiga att gifva honom tillfälle att bevisa sig vara värd deras förtroende; De erkände sig båda vara starkt böjda för att gynna Frank. Hans fars besynnerliga ideer rörande sina barn hade från ynglingens tidigaste ålder gjort honom till ett föremål för deras deltagande och omvårdnad; han och hans yngre bröder hade nästan blifvit dem en ersättning för de söner som de sjelfva förlorat. Ehuru de fast förlitade gig på att deras goda tankar om Frank hade en säker grund, så var det dock af omtanka för deras doiters sällhet nödvändigt att genom ett prof förvissa sig derom; vissa vilkor måste utsättas och föret efter ett år kunde något giftermål komma i fråga. Under detta år borde Frank stanna qvar på kontoret i London; hans förmän derstädes skulle nemligen underrättas ett vissa familjförhållanden hindrade honom från att antaga den erbjudna platsen i Kina. Han finge endast på vissa vilkor anse denna anordning som ett bifall till ein förbindelse med Mågdalen. Om under detta pröfvoår han visade sig ovärdig det förtroende som han erfor — ett förtroende som bade förmått mr Vanstone att utan förbehåll taga på sig hela ansveret för Franks framtid — så vore alla vidare giftermålsplaner att anses som förbi. Om deremot det resu!tst, hvarpå mr Vanstone med förtröstan boppades, verkligen inträffade — em Franks: pröfvoår bevisade honom värdig det största förtroende som kunde läggas i hans händer — då skulle Magdalen 1å skänka honom den skönaste lön en qvinna kan gifva, och den framtida bergning, som hans förmän nu hade visat