Aftonbladet – 22 juli 1862, sida 2

sänkt sig öfver hemmets himmel. När skulle denna himmel åter klarna? När skulle sky arne åter skingras för en förfluten, gladare tids återvändande solsken? Våren och första delen af sommaren gingo sålunda. Den fruktade Juli månad kom med sina nätter utan svalka, sina morgnar utan skyar, sina qvalmiga dagar. På den femtonde dagen i denna månad inträffade en händelse, som öfverraskade alla atom Norah. För andra gången, utan den rinogaste begripliga anledning — för andra gången, utan ett ord till varning förut — stod Frank åter i sin fars bem: Mr Clare öppnade sin mun för att enligt vanan ånyo helsa sin son välkommeni den 2amla egenskapen af falsk shilling, men han tillslöt den åter utan att säga ett enda ord. Det låg en betydelsefull vigtighet i Franks sätt, som betecknade att han hade andra nyheter än underrättelsen om sitt afskedande att meddela. Till svar på fadrens hånande och frågande blickar förklarade han senast att elt för hans framtid ganska vig2t förslag hade denna morgon blitvit framt till honom på kontoret, Han hade först tänkt att skriftligen meddela detaljerna, nen delegarne i firman hade vid närmare resinning tyckt att det nödvändiga beslutet tare skulle kunna fattas genom ett muntt samtal med hans far och vänner. Till ljd deraf bade han genast nedlagt pennan ch utan dröjsmål begifvit sig hem med förta bantäg. i Etier denna inledande förklaring öfvergick i rank till en redogörelse för det förslag or örraän hade gjort honom, men med hvarje ynbart tecken af att han sjelf ansåg saken om ett outhärdligt ondt: Den stora handelsfirman i City hade tvifrelsutan;gjort en likartad iakttagelse rörande