Aftonbladet – 22 juli 1862, sida 2

: hvilken åtföljt paschan af Egypten, som :ock öivervar festligheterna. AT dessa utmärkte sig isynnerhet den belgiska. Under : det processionen skred fram genom expo ; sitionslokalen och för hvarje gång den ; stannade för prisernas utdelning, uppspeltes jaf de respektive ländernas musikkårer dera: ;nationalbymner; men som processionen framk med en nog stor hastighet, inträffad: att tre helt nära hvarandra placerade mu kårer spelte opp på en gång, så alt mat ntidigt fick höra: Partant pour la Syrie. IRule Britannia samt ännu en tredje; oci I Gud vet om icke hans höghet egyptiske I paschans turkiska musik också klämde till i detsamma, ty aldrig i mitt lif har jag hört en mera helvetisk musik. Den trängde genom märg och ben och kom håren på hulI vadet att resa sig. Också var det som i hast hela processionen fåt vingar för att undfly alla dessa ur hundratals valdhorn. trumpeter, fagotter och basuner lössläppta ton-dämoner, som gnisslande och störande jagade i vild strid med hvarandra genom bvaliven. Sällan, om någonsin, torde det stå till buds att på en gång få se en så talrik samling af sköna qvinnor, en verldsexposition i sitt slag täflande med hvilken annan som helst. Man såg här spaniorskor med mörka, ljungande ögon, olivhylliga italienskor, hvilk: rycktes hafva liksom absorberat strälarne at ten sol, som bragt deras skönhet till mog ad, för att sedan låta dessa strålar frarmblixtra ur sina glänsande ögonpar, pikante fransyskor, hvilkas retande grace kastade att förtrollande skimmer öfver deras eljest ångtifrån regelbundet sköna ansigten, qvinnor från Ungern med nobla, intelligenta an:;eten, godmodigt leende holländskor ocl .merikanskor med en tjusande pregel a parna-skönhet — kostliga prof på qvinlig skönhet af hvarje form och färg. Älver Österlandets qvinnor voro här representerade och de mörkbruna persiska skönheterne ängslade FA Ang lika mycket ge om sina anletsdrag, som genom sin egenlomliga klädsel. Främsta rummet blanc ulla intogo dock ovedersägligen de engelsk: tvinnorna, med rätta verldsberömda för ei skönhet, och hvarthän man vände ögat föl blicken på deras smidiga gestalter, vackr: mnsigten och praktfulla toiletter. Hvarj: plats, från hvilken man kunde få en, on ock den ofullständigaste öfverblick af pro cessionen var inkräktad af damer; Här va en vagn alldeles undangömd af krinoliner. der åter såg man en antik staty, på hvar: piedestal en lady uppklättrat och höll sir qvar genom att slingra sina armar omkrin: statyens hals. Alla skeppets gallerier vor: nesatta med tredubbla rader af åskådare. Korteligen, det hela företedde ett det mes målande och lifliga sceneri, och det skall alilva af synnerligt intresse att få se d: nånga afbildningar, som under processionen: zång genom expositionen togos af fotografe placerade på hvarje punkt som kunde anse lämplig för en karakteristisk vy. Så snart processionen hunnit ut i Horticulturalgarden, brötos barriererna och massan strömmade dit. Det skådespel, som här erbjöd sig, var af måhända lika stor effekt som det inom lokalen. Alla trappor, terasser och piedestaler gjordes i bokstaflig meaing osynliga af den tätt sammanpackade olkmassan, som endast här och der lemsade den sammetslena gröna gräsmattan tillsälle att framlysa. 1 bakgrunden skimrade kxonservatoriets glastak i det herrligaste sol jus, medan de spelande fontärferna blandade sitt sorl med tonerna från alla de nu på en punkt förenade musikkårerna, hvilka, såsom edan blifvit nämndt, afslutade högtidligheten med engelska folksången. Vända vi nu vår uppmärksamhet på den ;gentliga anledningen till denna fest och det som gjorde densamma af omkring 25,000 utställare så efterlängtad, nemligen jurymänrens omdömen öfver de exponerade artikarne och de till ett belopp af ungefär 12.300 ppgående belöningarne, så finna vi med illfredsställelse, att Sverge icke med skäl san anse sig hafva blifvit styfmoderligt be aandladt. Att många utställare och troligen lertalet af dem som gått miste om belöning skola anse sig hafva blifvit orättvist förbisångna, medan deremot de lyckligare förnena att dem endast vederfarits rättvisa, örstås at sig sjelft: Emellertid lider det otet tvifvel, att jurymännen med bästa viljs tt skipa den strängaste rättvisa ändock lätexigen kunnat begå ett eller annat misstag inder ett arbete, som i sanning kan kallas werkuliskt. Man hade från början för afsigt utt endast utdela ett slags pris, nemligen en nedalj, men fann sednare för nödigt att ätven belöna med mention honorable, emedan nånga artiklar visade sig förfjenta af den första uppmärksamhet, utan att man dock ;nsåg sig kunna belöna dem i likhet mec le mest framstående. Denna förändring i en ursprungliga planen gjorde en stor de: i arbetet så godt som ogjordt, och som en nängd jurymän från olika länder önskade tt så fort som möjligt komma härifrån, påkyndades arbetet, hvarigenom väl många sriiklar underkastades ett nog ytligt bedönande. Till hvilken grad detta nu kanl vafva varit förhållandet lemna vi emellertid vafgjordt. Men hvad som deremot med allt käl kan anmärkas emot dem som haft om vänder redaktionen af prisbelöningsboken är tet slarfviga sätt, på hvilket dessa fullgjort ina åligganden, hvad beträffar åtminstone