Aftonbladet – 22 juli 1862, sida 2

hafva gripit Frank i nackskinnet — han kar imte svänga sig lös — och gör nu en dygc af hvad som blott och bart är ett tvång. s De tre månaderna af Franks pröfvoftid i London förflöto mindre gladt än vanligt hemmet vid Combe-Raven. Allt som sommaren kom närmare biej mrs Vanstones sinne alltmera nedstämdt. oaktadt hennes allvarliga bemödanden ati bibehålla det lugnt. Jag bjuder tillk, sade hon till miss Garth. Satt gifva min man och mina barn exempel af mod och förtröstan — men jag fruktar för Juli månad. Norahs hemiiga oro för sin syster gjorde henne mer än vanligt allvarsam och sluten. allt efter som tiden framskred. Afven mi Vanstone förlorade någotaf sitt glada lynne. ju mer Juli nalkades. I sin makas närvarc syntes han väl sorglös och glad som förr. men vid alla andra tillfällen kunde man lätt både i miner och sätt skönja en vise skugga al sorgsenhet. Magdalen var sedan Franks afreså så förändrad att hon bidrog till att öka den allmänna förstämnin2en, i stället för att skingra den. Alla hennes rörelser voro långsamma och lik nöjda: alla hennes vanliga. sysselsättningar öretogos med kamma båglösa likgiltighet: on tibregie flera timmar ensam i sitt rim. a förlerade. allt intresse för att kläda sig väl och i glada färger; hennes ögonlock voro tunga, Hennes nerver retliga, hennes j g sjukig — med ett ord: bon hade blifi: en plåga både för sig sjelf och tndra. wuvu miss Garth toppert kämpade mot iessu tilltegande, husliga obehag, led dock iepaes eget lynne härvid. Hennes tankar utervände allt oftare till den morgon i Mars, : lå husets herre och fru hade rest till Lonlion, och då detjförsta hotande molnet hade !: