Aftonbladet – 17 juli 1862, sida 3

bn öfvervunnit alla motgångar och inträdt på sin länge saknade bana af framgångar. kädespelet hade emellertid ingalunda kommit derhän. Missödet och familjen Marrable hade ännu icke upphört att vandra vid hvaråndras sida. : Då repetitionen var slut, märkte ingen att det feta fruntimret med peruken i hemlighet aflägsnade sig, och då hon sednare saknades vid intagande af de förfriskningar som mr Marrables gästfrihet hade anordnat i ett rum nära intill teatern, så föreställde sig ändock ingen att det var någon ledsam änledning till hennes frånvaro. Det var först då damer och herrar samlades till nästa repetition, som sanna förhålladet uppenbarade sig för sällskapet. Vid den utsatta timmån syntes ingen Julia till. I hennes ställv närmade sig mrs Marrable med en olycksbådande min scenen med ett öppet bref i handen. Hon var,af naturen: ett fruntimmer af det mildaste sinnelag, hon hade genom god uppfostran väl inpräglat hos gig endast de förbindligaste och mest passande uttryck som. språket eger; men moigångar, tillsammansmed inverkam af den dramatiska konsten, bringade äfven till slut denna lugna matrona ur fattningen. För första gången i sitt lif tillät hon sig häftiga ätbörder och begagnade! kraftiga ordalag. Med utsträckt arm räckte hon brefvet till sin. dotter. Min dotter4, sade hon med ett uttryck af hemskt lugn, en förbannelse hvilar öfver OS8. Innan den öfverraskade teatertruppen hunnit bedja om en förklaring, vände bon sig bort och lemnade rummet. Direktörens erfarna blick följde henne med vördvad; han tycktes från dramatisk synpunkt gilla hennes afträdande. Hvilket nytt missöde hade väl drabbat sällskapet? Det sista och värsta af allt: det feta fruntimret bade afsagtsig att spela med: Men icke på ett illvilligt sätt. Hennes hjerta söm alltid hade varit godt, visade sig så äfven nu. Hennes förklaring af saken