Aftonbladet – 17 juli 1862, sida 3

atogo; och som något vidare ej var alt an: draga afslutades mötet. Det allmänna folkskolläraromötet i Göteborg den 10; e. m. (Efter Handelstidningen.) (Forts. fr. tisdagsbladet.) Diskussionen vände sig derefter åter kring den 10:de frågan: Hvilka förändringar i folkskoleväsendets nuvarande. organisation äro atl önska? Hr Liljegren önskade att den högre folkskolan såtom varande olämplig måtte försvinna. Kyrkoherden Otierström gladde sig att nu blott funnes egentligen en skola, frukten af skolstadgan år 1813, nemligen den egentliga folkskolan. Anser: orätt att folket skulle förmenas sjelfva undervisa sina barn. 1856 års stadga, i hvilken man begärde småskelor, således öfverfiödig. Omnämnde grefve Rudenschölds mönsterskola på Leckö, hvilken efter grefvens afflyttning fån trakten föll och föll ohjelpligt; emedan. den var opräktisk såsom stående i för stark strid med folkets egennytta! — Ansåg den egentliga fölkskolan vara den enda fullt legaliserade. — Godt om skolan kunde ordnas så som Här i Göteborg, men detta är ett undantagsförhållande. Hr C. Rydberg: kyrkoherde Otterström har påstått, att smäskolesystemiet kan gå an i Göteborg, men kan ej införas på landet. Talaren kände åtminstone en församling inom Skara stift, der systemet är utfördt. Denna församling är Otterstads, der grefve Rudenschöld verkat. Kyrkoherden O. har påstått, att a derstädes är. ohjepligen fallet, hvilket således är ett misstag. Det är sannt, att, sedan grefve R. lemnat Otter. stad, hans skolplan föll för en tid. Men den; har: af allmogen, som förut motstått grefve R., önskats åter. Församlingen eger omkring 300 barn inom skolåldern: Fasta skolan kan endast. upptaga omkring 50: Utan småskolor skulle således: 250 barn bli utan undervisning: Det blir äfven vu för läraren i fasta skolan möjligt, sedan: han slipper abedarierna, att meddela en god; skolundervisning. Upplyste att det var i Otterstad, -och ej såsom kyrkoherde Otterström påstått på Leckö gods, grefve R. bedrifvit den af. staten understödda skolan. ä Kyrkoherden Ölterström vidhöll att skolan på! Leckö ;ohjelpligen fallit: Hr Zachrison uttryckte sin tacksamhet för hr Otterströnis anförande: Hr Meijerberg räknade småskolan, medelskolan! och den högre fölkskolan såsom olika klasser af samma läroanstalt. Kallade hemskolan hemläs-! ning och låde derpå synnerlig vigt. Fe onera-! de sig mot hr Otterströms uttryck att folkskolan! är den enda7legala. Huru skulle man ordna! skolväsendet i en vidsträckt socken, om ej små-! skolor funnos utan blott en folkskola? Man bör! öfverallt inrätta småskolor, som förestås af lärarinnor, emedan de äro de lämpligaste till att handhafva små barn. Varnade i ötrigtför ringaktning mot den högre folkskolan. Ansåg att den lägsta klassen i elementarläroverken kunde ersättas genom denna sistnämnda skola. Hr Vikander ansåg 1842 års skolstadga innehålla allt hvad Skolan Pehöfver. De tre skolplanerna dlifva alltför dyra att utföra. Hr Salin. Om de tre skolorna kunde sammanslås till en, vore det bri, men ansåg det ej alltid vara praktiskt. Hr Qviding ansåg lagstiftningen åsyfta folkskolans förvandling till ett treklassigt läroverk. Skildrade derefter en högre folkskola vid Höganäs. -Ansåg tillfölje af sin egen erfarenhet att detta nya, nationella företag Sd bör kastas öfver bord.:; Önskade dock att språkstudiet vid den: samma ej blir obligatoriskt. Derjemte bör det stadgandet, att dess lärare skall vara akademiskt bildad, utgå, och skickliga folkskolelärare vara kompetenta att söka dylika lärareplatser. Hr Hedlund var ej af samma åsigt som hr :Otferström. :Ansåg orsaken till animositeten mot smeskolan vara en grundlös fruktan: att denna skola skulle uttränga folkskolan. Lade stor vigt vid att detta är en samhällsfråga. Försvarade varmt småskolan, der läraren har tillfälle att iakttaga det individuella lynnet. Hr Rosenberg ansåg att tvisten rörde skollärarne uteslutande. Frågan rör den verkliga, nuvarande institutionen, ej den som man tänker sig. Anmärkte att enligt hans åsigt företedde den högre folkskolan ett aristokratiskt element. Lektor Euren från Finland yttrade sig op folkskolans förhållande till elementarskolan. År 1844 infördes i Finland en ny skolorganisation, af den beskaffenhet att folkskolan skulle vara en förberedelse till elementarläroverken. Detta ändamål har blifvit fullkomligt förfeladt. Ansåg enligt sin fasta öfvertygelse att den svenska folkskolan skulle gå under, om man gjorde samma försök härstädes. 7 Lektor Brun erkände sig tillhöra dem, som förfäktade de tre skolorna. Opponerade sig emot att den högre folkskolan skulle vara ett aristokratiskt element — tvärtom. Meningen dermed vore ju att låta anlagen. komma framåt, hvarhelst de visade sjö: Kyrkoherden Åberg hyste fullkomligt samma åsigter söm kyrkoherden Otterström. Hr Ljung förnekade att skollärarne leddes af någon skråopinion; då pluraliteten bland dem sq hyste några sympatier för den högre folkskolan. v Hr Bergman. Småskolan är ej ännu som sig bör införlitvad med folkskolan. Förordade 2:ne lärare, hvarigenom undervisningen ej skulle-lida genom abedarierna. iq Hr Elhström ansåg att folkskolan bör blifva RN befriad. från abedarierna, hvilka oviltörligen böra hänvisas till småskolorna: Var en ifrig anhängare af bildningsanstalter. Lektor Blomstrand: gendref mea häftighet mag. Hedlunds yttrande, it motsats mqt hr Otterströms, att skolan i Otterstad icke fallit. Understödde lereftet i ett längre föredrag kyrkoherde OtterDA Se bn öfvervunpvit alla motgångar och inträdt på sin länge saknade. bana ef framgångar.