Aftonbladet – 16 juli 1862, sida 3

en ursägt och drogo sig tillbaka. Unga ds. mer läste Lucys rol, anmärkte att hon vi sade tig högligen till sin fördel under första hälften af skådespelet och öfvergick fill er fullkomlig obetydlighet emot slutet deraf: de gjorde egt vid att på detta sät gå miste om åskådarnes uppmärksamhet. då alla de öfriga hade tillfälle att utmärks sig ända till slutet. De tillslöto boken, ur säktade sig och drogo sig undan. Åtta dagar återstodo till den afton, då representationen skulle ega rum; en skara af sällskapslifvets martyrer, tvåhunda personer stark, hade blifvit sammankallad för att be: vittna den; tre fulltaliga repetitioner voro ovilkorligt nödvändiga och tvenne roler i pjesen hade icke ännu blifvit fyllda! Med denna sorgliga berättelse och de ödmjukaste ursäkter för deras djerfhet att efter en eå ytlig bekantskap framställa sin önskan, upp: trädde Marrables vid Cömbe-Raven, för at hos de unga damerna bönfalla om en Lucy. och af hela vida verlden om en Falkland, med en nödställd familjs hela tiggaraktigs enträgenhet. Denna förklaring — lemnad til åhörare, bland hvilka befunno sig en far af mr Van stones sinnelag och en dotter af Magdalen: temperament, — framkallade ett resultat. som man från början kunde hafva förutsett. Mr Vanstone, som antingen missförstoc eller icke vårdade sig om sin frus och miss Garths betydelsefulla tystnad, gaf icke blot Magdalen tillåtelse att biträda den nödställde teatertruppen, utan antog äfven en bjudning att åskåda spektaklet, för Norah och sig. Mrs Vanstone afböjde att vara dem följak tig med anledning af sin svaga helsa, oc miss Garth lofvade komma, endast i fall hor ej behöfdes hemma. Lucys och Falkland: roler (hvilka den bepröfvade familjen förd