Aftonbladet – 16 juli 1862, sida 2

hela frågan. Men ack, så jag pratar! Hvad var det nu, som jag skulle säga? Jo, jag skulle förklara mig för Frank —4. Jag ber om förlåtelse, började Frank, som vid denna punkt i samtalet försökte att passa in sin protest. Den andra rolen?, fortfor Ma dalen, utan alt egna den ringaste uppmärksamhet åt invändningen, är Falkland — en svartsjuk älskare, som håller många vackra tal. Miss Marrable och jag afhandlade Falklands roll för oss sjelfva inne i en fönstersmyg, medan de öfriga samtalade ute i salongen. Hon är en förtjusande ung flicka, så liflig, så föroch så fullkomligt okonstlad. Hon hade förtroende för mig. Hon sade: Väår olycka är att vi inte kunna hitta reda på någon herre, som vill försöka sig med Falklands mycket svåra parti. Naturligtvis lugnade jag hennes Jag har hittat reda på den herrn, och han skall genast försöka sig dermed.— 0O, bimmel, hvem är det?. — Mr Francis Clare. — Och hvar finnshan? — Här i huset i denna stund. — Vill ni vara så söt, miss Vanstone, att gå efter honom? — Jag skall med största nöje gå efter honom, miss Marrable. Jag lemnade fönstersmygen — sprang ut i förmaket — kände cigarrlukt — följde denna lukt — och här är jag nu.? Jag vet gonska väl att det är en utmärkelse för den som blir anmodad att spela med?, sade Frank 0 dr, og förlägen, ?men jag hoppas att du och miss Marrable torde ursäkta mig ...? a Nej, för ingen del. Miss Marrable och jag äro båda utmä;kta för vår beslutsamhet. Då vi säga: mr den eller den skall bestämdt spela Falklands rol, så mena vi det också bestämdt. Kom in och låt presentera dig.?