Aftonbladet – 16 juli 1862, sida 2

det andra. Och då er regerings ändamål är mitt italienska folks lycka, så måste det främsta af era åligganden vara att uppoffra edra fördomar emot sådana vanor hos dem, hvilka misshaga er. Gör er en heder af att vara fransman i allt utom i egenskap af Italiens vicekonung; såsom sådan måste ni förgäta er börd; och ni kommer aldrig att vinna framgång, såframt ni icke öfvertygar itallenarne om att ni älskar dem. De veta nog, att man ej älskar andra än dem man aktar. ; Odla deras språk, låt dem utgöra ert förnämsta sällskap, utmärk dem vid era Tester på ett synnerligt sätt; gilla hvad de gillai och tyck om hvad de tycka om. Tala såj litet som möjligt. Ni eger ej tillräckligt; med kunskaper och er uppfostran har ej blifvit nog fulländad för att ni må kunna utan förberedelse ingå i en diskussion. Lär er att tiga, och var viss på, att tystnad ofta gör alldeles samma verkan som vetande. Blygs icke att göra frågor. Ehuru en vicekonung är ni likväl ej mer än 23 år gammal; och hvad smickrare än må säga er, så ha nog alla reda på måttet af edra kunskaper, och de visa er nu aktning mer i hopp om hvad ni kan bli än i öfvertygelsen om hvad ni är. Tro icke på spioner. Man har mera ondt än godt af att begagna dem. Ni har ingenting att frukta i Milano; kanske icke ens i något land. Ert främsta intresse är att behandla inbyggarne väl, att känna dem alla, att ha reda på deras namn och deras familjer. Var ej allt för förtrolig med utländningar. Man har ingenting attaf dem vinna. Ingen ambassadör kommer att säga något godt om er, emedan deras yrke just är att säga allt det onda de kunna. :Främmande ministrar äro egentligen ingenting annat än betitlade spioner. . Man har ingen olägenhet af att hälla dem på afstånd, ty de äro alltid mera böjda för att hysa aktning för dem de sällan se än för sådana som visa. dem vänskap och välvilja. Mejean (vicekonungens sekreterare) kommer att bli er till nytta, om han blott icke söker samla pengar; och han skall nog taga sig tillvara för sådant, om han blott finner er bevaka hans handlingar, och han får veta att ett enda dylikt tel nedsätter honom i min och i er opinion. Han bör väl betalas och. ha hopp om hvarje slags befordran; men deremot bör han natt och dag vara på fötter. Om han får den vanam att endast arbeta på vissa bestämda timmar, och roa sig under det öfriga af dagen, så blir han er till ingen nytta. Ni bör hos honom likasom hos de andra fransmännen stäfja deras oart att förakta landet, så mycket mer som härtill äfven kommer deras hemsjuka. Fransmannen duger till ingentiog annat än i Frankrike. Napoleon.