Aftonbladet – 10 juli 1862, sida 2

en TakvAay G TYYvRiB ff Te NEBES RN Sen elgerånande hand, men hvars lysande fo an ej förmått utplåna, och hvars framtida försning står klar och glänsande som en morgonrna för tänkarens ochfrihetsvännens blick — aridag ferom en bländ sina ädlaste söner sähdt n varm helsning: till.denna minnenas och föroppritgarnes fest. Förhoppningarnes fest! Ja äl, ty det är icke blott en åt minnet och det äevarandes glädjeämnen helgad fest vi i dag re; det är ock, och företrädesvis en hoppets fest. Och då vi nu vända oss till framtiden, så ranistår denna, annars vanligen så dunkel och ;bestämd, redan nu; redan i detta ögonblick ör oss klar och löftesrik ; förkroppsligad i denna ara af unga, raska män, hvilka offrat sina sparsamt beskärda fristunder från ett ofta tungt irbete åt dendyraste af alla förbindelser, värnoligtens, åt den ädlaste af all tjenst,. fosterlandes. hafven väl icke, m. h., gjort vapentjensten till ett yrke, och ingen sold räckes er ur det allmännas kassor; men jag vet en skattkammare, br hvilken äfven åt eder lönen utskiftas; den skattkammaren är rik och gifmild; ty den är bygd i svenska folkets hjertan,. och den lönen ir icke ringay ty den utgår i ett ovanskligt mynt: medborgares tacksamhet, aktning och förtroende. Ett annat ämne för nationens förhoppningar är den ej. mindre ur, strategisk än industriell synpunkt vigtiga. utveckling, som kommunikationsanstalterna tagit i vårt land medelst jernbanor, äfvensom den för industriella meddelanden oeh tankens resor så mäktigt verkande sj elektriska telegrafen.: Och sedan menniskosnillet sålunda lyckats eröfra ett öfver tid och rum hittills okändt välde, så hafva. äfven för den politiska gemenskapen menniskorna emellan de mest glädjande utsigter öppnats genom det förflutna riksmötets bästa gåfva, en genomgripande komimunalförfattning, och genom det at det stundande riksmötet väntade beslutet om ett ändamålsenligt, nationen värdigt representationsförslag. Ännu ett vigtigt, behjertansvärdt ämne för ljusa framtidsförhoppningar framsti ler. sig på denna dag för-oss i den alltmera fullvuxna, alltmera fruktbärande. stora tanken: den skandinaviska nordens enhet. Nationaliteternas sammanslutahde uti fasta, fritt organiserade: statsgruppr är nutnera icke blott dägehs lösen, utan tidens djupast kända behof; århundradets mest egendomliga tånke. Och hvad som gäller för Buropas alla andra folk, de civiliserade och de icke civiliserade, skulle icke det äfven gälla för de trenne brödranationer, hvilka genom härkomst, tro, språk; seder; och sträfvanden redan utgöra ett helt? Svaret på denna fråga har redan afgifvits af ett vaknadt nationalmedvetande, och kommer väl i sinom tid att, i trots af flerfaldiga hinder och svårigheter, äfven på statslifvet finha sin tillämpning och då uttalande sig med en stämmay öfverröstande icke blott kritiska enstöringars olåt, utan. ock sjelfva diplomatiens alla invändningar. Vi -ega sålunda goda och giltiga skäl att kunna utan klagan skåda tillbaka på det framfarna, med tillfredsställelse öfverskåda det närvarande, och med lugn, mödföll förtröstan blicka emot framtiden: Må lifvets: och dödens herre, segergifvaren och fridsfursten, härarnes Gud och folkens Kerde bevara, skydda och välsigna vår konung och vårt land; det gamla, fria, outsägligt-älskatde Stetgel ; Sedan de Dbitahsyttringar upphört, som följde på detta tal; meddelades ett under estens. förlopp från Strengnäs ankommet elegratn äf denna lydelse: Strengnäs den 9 Juli kl. 3, so e. m. Komiten för Pultavafesten, Stockholm. Innevånäre i Strengnäs stad och landsbygd, samlade att fira Pultavadagens sorg: liga, men ärofulla minne, för att deraf hemta näring för svenskt folkmedvetande och svensk nationalkänsla, helsa biodetligeh de män, som i hufvudstaden lifvas af samma fosterländska tänkesätt. På de församlad:s vägnar, Eketalk Strömberg. Det anmäldes alt bibliotekarien Fr. Bar: fod hån Danmark, hvilken för närvarande uppehället sig 1 hufvudstaden; håde begärt ordet, som lemnades hohgin. Hr Barfod återlörde i minnet att den dänska Dannebrogen Hade vid den tiden, med hvilken man denna dag sysselsatte sig, gjort gem2nsam sak med Polens och Rysslands fanor för ätt kfossä det svenska bangret, men i likhet-med en föregående talare gladde han sig åt att den tiden, då reådant kunde ske Hu är försvunhen, oOeh han var öfvertygad om -sanningeti al ten grenske konungens lord: Eit krig mellan de nordiska folken lär numera en omöjlighet?. Tal. ville emel,Ilertid ej längre fortsätta -silt extemporerade föreöibg! Na fruktade för att trötta dem, som äro ovana att höra sitt eget språk uttaladt med den danska betoningen (liflig I sensation). . Ett-språk är det, tillade talaren, antingen det talas med svensk, norsk eller dansk tunga. (Starkt bifall.) Talaren ville i stället uppläsa några verser till S:t friks märke eller Sverges bantr, hvilka han skrifvit vid underrättelsen om Pultavafesten. Dessa verser vöro af följande lydelse: ; Priksmarket. 41 Vaj påsvoven höjt, kong Eriks merke! over skoveh lyft dig, korsets baner! ,I stå i fjöldet rodfast såsom egen! 5 I Husk, i striden hist på Suomis heder bar til sejr dig sterke helgenhaender — -1 husk at siden vandt du Sverrig frihed, dengang Gösta gjorded sine leender — husk, at helten, som ved Litzen segned, i gav Evropa frihed, för han blegned — a! fra din bane er du end ej vegen! f-1 Vaj på voven höjt i mulm og mörke, mens fraoven tindrer kla!t din stjerne, e — viser yejen dig til fred og heder! 4 Trelletemen ej, men odelskvinden sömmed merket, somjaf frimand holdes — n som nofdstjernen stå da-fast, mens. tette r — tåger splittes, hvor din dug udfoldes! a Skal der atter kempes, skal den fo g. fylking sig påny ved Lutzen samle — r. gå da sreemmest, gå til sejr og heder! vt Vaj på voven höjt, kong Eriks merke! il over skoven lyft dig, korsets banner! Å stå i fjeldet rodfast såsom egen! nm Se, frå Dovre skulle Norges stolte ry sönneskarer gå dig tröst ved siden, Iog histovrefra det himmelfaldne I Danebrog dig fölge glad i striden! I Da skal tfolkefrihed, födt i Norden, sprede på og glans henover jorden, i rodes fred skal krone bardelegen. H ri Sedan musikkåren spelat ?Hell dig, dö höga nörd?, intogs talarstolen af hr Blanche, sem mattnaos med AnHlåder och, sedan har