Aftonbladet – 8 juli 1862, sida 2

egenskaper (dem han uppräknade) och af hvilka han visste med sig sjelf att han blott egde ett par, nemiigen nitet och den goda viljan, dem han dock icke ansåg nog för att dana en duglig riksdagsman. Grosshandlaren C. A. Nerson anhöll attaf alldeles enahanda skäl som den föregående talaren anfört, äfvenledes blifva från kandidatlistan utsluten. Deremot anhöll han att å en annan till kandidat ifrågasatt persons vägnar, nemligen notarien Dorchimonts, få gifva till som i tjensteärender måst afr derföre ej kunde vid mötet ara, ville tillkännagifva att han, ehuru inseende sin oförmåga, Ii nens förtroende om det egnades honoms Fi ätta valmännen i tillfälle att bedöma hans åsig ter, hade han skriftligen uppsatt och anmodat hr Nelson att delgifva valmännen några punkter, upptagande de åsigter Han önskade att distriktels representant måtte förfäkta. Dessa åsigter voro äfven hans. Hr Nelson anhöll få uppläsa denna skrift. o Skräddaremästaren ÅRrsEnL motsatte sig mycket ifrigt att en sådan uppläsning skulle tillåtas. Han förklarade derjemte, i ungefärlig öfverensstämmelse med innehållet af Nya Dagligt Allehandas lördagsartikel, att alla dessa valförberedelser, profval och afsägelser från kandidater icke vore någonting att fästa sig vid. Ått personer undanbådö sig att komma i fråga betydde ingenting. De voro likafullt kandidater så väl som andra, och om de blefve valda, finge man väl se om de kunde på grund af laga förfall undslippa uppdraget. Häremot erinrades af åtskilliga talare, dels att det vore obilligt att förmena en person, som af tjensteärenden hindrades att närvara, att skriftligen meddela sig med valmännen, dels att valförberedelserna ingalunda voro så obehöfliga och gagnlösa som hr Årnell förmenade; Då hr Nerson derpå förnyade sin begäran att få fullgöra det honom af hr Dorchimont lemnade uppdrag, besvarades, denna begiran af flertalet med ja, men hr Arnell tog åter ordet och anhöll, för den händelse skriften skulle uppläsas, få veta om densamma var försedd med bevittnad namnunderskrift ! . Hr Nerson förklarade, att i beträktande af en sådan invändning, som satte ifråga äktheten af det dokument han ville framlägga och sanningsenligheten af det uppdrag han förklarat sig ha erhållit, funne han sig böra afstå från sin beguran. På sådana inkast hade han visserligen icke varit beredd: Flertalet af de närvarande uppmanade emellertid hr Nglson att-uppläsa hr Dorchimonts skrift, en begäran från församlingens sida som hr N. ansåg sig icke böra vägra efterkomma. Hr Donrcmmwmosts skrift uppställde följande riks dagsmannaprogram: 1. Antagande af sådane hvilande grundlagsförändringar, som äro verkliga förbättringar af det bestående, så vida ej en fullständig representationsförändring derigenom försvåra :. 2. Antagande såsom hvilande af ett från regeringen möjligen utgående representationsförslag, såvila nedre kammaren är föreslagen att utses medelst allmänna val; men om regeringen ej gör sådant, bemödande att sådant oaktadt få ett dylikt förslag hvilande till afgörande vid nästa riksdag. 3. Sparsamhet med statens medel för alla icke produktiva andamål. 4. Stor sparsamhet med anslag för armåen, men dock anvisande af tillräckliga medel för anskaftande af tillräckligt antal goda och tidsenliga vapen. Vapenöfningars ingående bland skolundervisningen. Ry skarpskytterörelsen i landet stök venkasiritt upplitande af kronan tillhöriga lämp! platser för skjutbanor; anvisande ar medet till skjutbanor som til målskjutningsbelöningar, samt utlemnande af exervär från kronans förråd å högst 1 rdr rmt ma, att han, från staden och väl skulle finna sig hedrid af valmäntt t. Inga anslag till byggande af träfartyg för flottans. räkning, men deremot beviljande åf medel till några flytande batterier af lämplig modell utaf 6. Yr ker som anker eller enskilda banpplån r utlåna penningar i stället för sedelutgifv imde privatbanker, samt å räntans frigörande. 7. Yrkande på anslag till jernbana från Stockholm i nordlig riktning samt för vestra stambanans framdragande till jernvågen och om möjligt äfven till en sammanbindningsbana. 3. Inga alltför stora. förändringar i tull-lagstiftningen, men dock en progressiv nedsättnin; af tullarne, så vidt sådant finnes förenligt me statens behof af inkomster. 9. Bränvinslagstiftningenvs ordnan-e i den anda, att denna rörelse mer och mer ötvercår till fabriksnäring. 10. Ytterligare utsträckning af religionsfriheten i landet. Efter det att kassören Andersson och åtskilliga andra talare förordat hr Ljungbergs kandidatur, föreslog. bokbindaren Frykblad garfvaren Hesselgren , med : anmärkning att br DL redan vore, uppställd såsonr kandidat i annan valkrets. Med anledning I äraftörklarade hr LrunGBEra, att han väl vilkorligen eller för den händelse att en från förra riksdagen värderad representant icke skulle kunna förmås åter emottaga detta uppdrag, antagit kandidaturen i 4:de valkretsen, men att han frånträdt densamma i det ögonblick nämnde f. d. resentant förklarat sig villig att återtaga förtroendet: Hr Ljungberg hade nu, efter mottagen kallelse, tillstädeskommit för att betyga valmännen sin tacksamhet för det lika oväntade som för honom dyrbara bevis af förtroende, hvilket den erhållna uppmaningen innebure, och förklarade-han sig skola anse för en utmärkt heder att få representera :2:dra valkretsen, :ehuru han ingalunda ansåge sig kunna, såsom han borde, motsvara de fordringar, som med skäl kunde göras på en representant för hufvudstaden. Då emellertid valmännen kunde fordra att få del af talarens åsigter i de vigtigare frågor, som under riksdagen kunde förekomma, ville tal., som redan på annat ställe uttalat åtskilliga af dessa åsigter, hvilka genom tidningarne torde hafva blifvit valmännen bekanta, utbedja sig att i några få ord uttrycka de grundsatser han hyllade. Talaren ansåge att Sverge, icke mindre än Danmark, Belgien, England och flera andra stater; förtjenade att ega en representation, som vore en sann tolk af nationens vilja och tänkesätt, och i hvilken dennas ider och intressen, dess intellektuella och sedliga storhet, dess redlighet och kraft skulle finna sig representerade; och det vore hans öfvertygelse, det nationen icke var eller kunde vara belåten med en ständerförsamling, som splittrad af korporativa intressen och genom fyrkammarsystemet, hvarken förmådde göra sig tillbörligen respekterad af regeringen eller beherrska de lidelser; som ofta inom henne sökte göra sig, på det: allmännas bekostnad, gällande. Staten borde med kraft taga sig an hvarje sann ide, Ivarje stort företag, som kunde verksamt bidraga till Sverges förkofran; men Jllokhet och måtta låter väl förena sig med kraft, och sträng sparsamhet med. statens medel borde iakttagas, på detnationen icke måtte sakna tillgångar till sina angelägnaste behof. Om lan