Aftonbladet – 5 juli 1862, sida 2

nn hon sig se en skymt af hopp deri, men snart återkom Lotty till det fasta beslut som hon redan förut fattat, hvarföre hon äfven bad Bessy att ombord på emigrantskeppet The Queen? taga afsked af henne, innan hon begaf sig till Canada. Brefvet slutade med den förhoppning att Bessys enslighet och arbetsamma lif. snart skulle utbytas mot ett lättare och gladare, hvilket allt syntes Bessy såsom ett grymt skämt och lockade tårar i hennes ögon. Följande dag stängde Bessy sin bod, och begaf sig med jernväg till Gravesend. Skepetskulle afsegla klockan tre, och Lotty Hede utsatt systrarnas möte till ett. Klockan slog också ett, då hennes båt närmade sig skeppet, der så mycken oordning och buller rådde, att hon knappt ansåg det möjligt att i all denna oreda få rätt på Lotty. Båtar gingo och kommo; förde fram och tillbaka tröstlösa vänner och fränder, samt gjorde det till en nödvändighet för Bessys roddare, att, under det han banade sig vä; emellan dem, utbyta åtskilliga höflighetsbetygelser af mindre fint slag med dem af sina kamrater, som hindrade honom att komma fram. Alla svårigheter besegrades dock lycklien, och Bessy var snart ombord samt sökte land kommande och gående, slägtingar och vänner, tränga sig fram till mellandäcket der hon hoppades träffa Lotty. Det före öl henne som en evighet, innan hon hann fram till Lotty som omfamnade henne och försökte vara lugn medan Bessy Snyftande lutade sig emot hennes axel. Du är den första som gråtit öfver mig, ;ade: Lotty, och som visat mig mera godhet än jag är värd! Bry dig ej om hvad det blir af mig!4 Bessy såg upp med. djupaste oro: hon tyckte att det låg något af den fordna biterheten i dessa ord, och hon utbrast: Du får ej resa med sådana tankar, sålana känslor, Touptt Nej, nej, och hennes ansigte antog ett