Aftonbladet – 5 juli 1862, sida 2

Jagdt, var under arbete, innan åhörcjren hunnit kontroilera den första radens riktighet. E Detta endast som ett exempel. Och metoden?... lärarens oemotståndliga kärlek, nit, ordningssinne, tålamod. Barnen logo under arbetet. Och läraren... var tyst och stilla och allvarlig som alltid. Han tycktes ej hafva öga för något annat än sin sak. Vår j blick mötte pastorns-som följt oss i skolan. Det går alltid till på: det här: sättet, var hans enda svar. Och så gick det alltid till — enligt hvad äfven socknens närvarande kyrkoherde bekräftat — Enda tills den gamle läraren vid 72 års ålder, såsom vi redan berättat, lemnade sin skola, för att fortsätta sitt arbets med enskild undervisning på sin vindskammare, allt efter setmma metod: Men ordningen, hvilken dock är liksom själen i skolan och i allt arbete — ordningen kupnde tjena till föredöme för alla skolor. Böcker, inköpta vid skolansöppnande 1833, funnos, efter. dagligt begagnande i 25 år, änn i brukbart skick. Den gode läraren tillät nemligen aldrig någon bok begagnas förrän den blifvit försedd med omslagspapper — på hans behöstnad. N.b.:samma nögsranvhet i allt. Sjelfva griffelstumparne voro föremål för den strängaste omvårdnad. Den gode läraren hade lätit förfärdiga en lil, medelst hvilken en försänkning gjordes i griffelns kant, så att hvarje särskildt barns skolnummer kunde deriinristas. Matriklarne, anteckningsböckerna — det faller afsig sjelft att de voro förda med den yttersta punktlighet. Och utom de: vänliga fanns der en annan i tabellform, af den gamle lärarep sjelf uttänkt och utförd, som i en öfversigt utvisade barnens hela lärotid, deras kunskapsmårt i förhällånde dertitoch i jemförelse med hvarandra o. 8..v. Samla vi alla de anförde dragen, så torde der framstå en bild; som vi ieke med orätt torde i många Hänseenden få anse såsom en mönsterbild för folkskollärare. Det ena med det andra, den stränga sparsamheten mot sig sjelf tillämpat! på hvarje det minsta föremål äfven inom skölan. — den stränga ordningen, iakttagen iegna lefnadsvanor och dagligen ingifven barnen, — den allvarligt slada laglydnaden, ådagalagd i en vandel, som icke tillåtit den åldrige tär. ren ens försumma en enda-offentlio-gudstjenst, hurudan väderleken än måtte vara, och som Han sökt ingjuta hos barneh såsom deras första nedborgerliga pligt,. oeh under. allt detta, :romheten, entusiasmen, ödmjukheten, iildheten, förnöjsamheten, glädjen i allvaret; allvaret i glädjen... finnes der väl någotsom saknas? Det skulle vara vår enskilda uppfattning? .. Spörj hvilken medlem som helst inom sen socken, der den vördnadsvärde folkskolepatriarken verkat och verkar, alltifrån pa!ronus och kyrkoherden ända till det NE sta skolbarn; — samma svar öfverallt. Fråsa någon bland det uppväxta slägtet — hela söcknen, med undantag af de äldste inom församlingen, har varit hans lärjunge — fråga någon bland desså, som möjligen rönt härda ord af den gamle läraren för någon olat, något fel, fråga någon af de föräldrar, som han möjligen tillrättavisat för bristande tukt och vård om derag barn — ty den milde, sakinodige läraren kunde äfven vara sträng — och man skall erhålla samma svar: Gud välsigne den gode och fromme Walker för allt hvad han oss lärt så i ord som handlings . Den gode lärarens Tif och arbete talar sålunda för sig sjelf, Vår uppgift har endast varit att gifva den offentlighet deråt, som vi ansett vara pligt, med afseende på allt det goda som derutaf kan läras. Den som lefvat .och verkat rätt och godt för sin tid och sin, om äfven aldrig så ringa, krets har lefvat och verkat för alla tider, för alla och för allt större och större med tiderna vidsade kretsar. Ara och välsignelse. öfver ett sådant lif, öfver ett sådant verk: