Aftonbladet – 5 juli 1862, sida 2

Folkskolan 1 Sverge. ar O. E. (Slut från gårdagsbladet.) Det hände här om året i Upsala att en ung magister, nu lärare vid högskolan, tillegnade den gamle skolläraren sin gradualdisputation. Walker hade nemligen varit hans första lärare i Nyköpings skola, hade lärt honom att läsa. . Det var ett finkänsligt drag, hedrande, söm sagdt, både läraren och lärjungen, som vid foten af parnassen? egnade sin hyllningsgärd åt den vid sin flyttbara folkskola för lifvet fästade läraren. Men — det vackra draget blef satt i förbindelse med ännu en hyllning. En annan lärare — en kontraktsprost i samma stift — erhöll på samma blad äfven sin tacksamhetsgärd. Men denne hade icke varit den unge magisterns förste lärare. Han ställdes derför i tillegnan i andra :ummet. Folkskoleläraren Walkers namn var satt på tillegnans-bladets första sida. Det gladde den gamle Järaren att se sig ihågkommen af en lärjunge, som han ej sett på tjugo år; men — tatt vara stäld framför kontraktsprosten, det var dock icke rätt, hörde vi honom sjelf säga med det: mildaste uttryck som kan gifvas åt en förebråelse. Behöfva vi väl, efter hvad vi redan om honom berättat, säga att det icke var en pedantisk ängslan som förestafvade hans uttryck, utan endast den renaste blygsamhet. terstår att egna den gamle läraren en) bli sådan han lefde och verkade inom sin skola. Vi hafva i det föregående angifvit hvad en flyttande folkskola är. Vi funno den gamle läraren midt uppe bland sina barn i en sådan skola en sommardag 1854. Det var ett vanligt litet lågtrum i en liten bondgård. Samma fattigdom, samma trångmål der som i alla våra folkskolor i yttre måtto. Men läraren och barnen — ordning, glädje, allvar, förtroende, välvilja, stillhet, saktmod. Metoden var den vanliga, Lancasters. Vexelundenvisningssällskapets tabeller, en karta och en räknetafla på väggarne. Intet yttre tecken till att skolan eller läraren var Sföre sin tid... Allt såg helt vanligt ut. Men så skulle barnen låta höra sig. En flicka om tio eller tolf år skulle frim och räkna på svarta taflan. De andra skulle räkna på sina griffeltaflor. Hur qvickt det gick! Flickan räknade sammansatt regula di tri så att hon skulle kunnat antagas till räkenskapsförerska. .Gossen om 8-å 9 år adderade långa och breda tal med förvånande färdighet. Det var icke fråga om att 8 och 9 är 17 och 5 dertill är 22 och 7 dertill gör 29 o. s. v., utan det gick med ett andedrag 17, 22, 290. 8. v. tills raden var genomgången uppifrån och allt nedigenom, och den andra raden; med minne redan på förhand till