Aftonbladet – 5 juli 1862, sida 2

atriotism, ty tal. sjelf och månsa andra med honom önskade fortfarande hr Blanche till riksdagsman, emedan han icke blott vore af dem känd såsom en redbar. man, utan såsom den der förmådde på ett snillrikt sätt uttrycka sina iankar. Det var ej för intet som främmande städer vid förra riksdagen sände hr Blanche tacksägelseadresser och tal. trodde att det skulle öfverallt väcka stor förundran om icke fjerde valkretsen återvalde sin förra utmärkta representant. Hr Boris trodde att man borde respektera hr Blanches uttryckta önskan och följaktligen vara betänkt på att låta andra försöka sig. Hr Ljungvanr trodde deremot att öfriga valmän temmeligen enhälligt hyste den önskan att hr Blanche måtte antaga kandidaturen. (De flesta närvarande instänsde.) Hr Bisscur förklarade sig ha kommit i en högst generad ställning. Han hade uppgjort den blonen för sig att under instundande vinter få vistas i ett sydligare klimat, få u pehålla sig i Italien. Af hoppet derom föranleddes han att genast vid valrörelsens början afsäga sig kandidaturen. Han skulle dock icke ha uppgjort en sådan plan, hyst ett sådant hopp eller tagit ett sådant steg em han föreställt sig att han skulle fortfarande omfattas af ett så allmänt förtroende bland sina valmän. Han hade i sådant fall ej blifvit försatt i.den obehagliga ställningen att förklara det han kommit på andra tanKar (Bifall.) Men då så nu vore att ett sådant förtroende visades honom, och då äfven hans intimare vänner, som förut styrkt honom i hans afsigt att för denna gång undandraga sig riksdagsmannauppdraget, nu Heb rade honom att återtaga sin afsägelse, så skulle han anse det såsom een oförlåtlig hallstarrighet om han med afseende på sitt eget lugn skulle undandraga sig det kall man sil anförtro honom. Förklarade alltså nu, att om valet skulle falla på honom, så hade han icke något lagligt skäl på grund hvaraf han kunde undandraga sig uppdraget, utan kommer han i sådant fall att mottaga detsamma. Han tvekade icke att, på de skäl han anfört, nu öppet tillkännagifva detta, äfven om det kunde anses såsom prof på bristande konseqvens. Ett ytterligare skäl att så handla hade han uti de ingående underrättelserna om valen, hvilka visa, att kämpar i de liberala lederna torde komma att rätt väl behöfvas. Hans namn tillkomme således nu på kandidat-listan. Vid derefter anstäldt profval erhöll herr Blänche 34 röster, brukspatron Strålz 29, skräddaremästaren Årnell 4 och notarien Ljungberg 3 röster. Hr Srråre tackade för det förtroende till honom, som denna omröstning ådagalade, och han hoppades att, om valet faller på honom, han vid riksdagens slut må få åter sammanträffa med sina valmän för att redogöra för sitt fögderi. Hr Blanche yitrade derefter några ord om huru vigtigt för vår frihet och vår utveckling det är att medborgarne icke medlikgiltighet betrakta sina politiska och medborgerliga rättigheter, utan verkligen begagna sig af.dem, Det. gladde honom vatt fjerde kretsens valmän för de här hållna mötena visat ett jemförelsevis ganska lifligt intresse och han lofvade sig deraf godt för den ännu späda planta, som man här sökt medverka att uppdraga: nemligen kandidaturen. Derefter upplöstes mötet.