Aftonbladet – 4 juli 1862, sida 3

val och sagt till sina lärjungar: I hafver icke uthorat mig, utan jag hafver utkorat eder. Och såsom detta gäller äfven oss, hans tjenare, så vilja vi äfven fröjda oss öfver denna bimmelska utkorelse, men böra tillika väl betänka, hvilken pligt hon ålägger oss. Herren säger: Jag har utkorat och skickat eder att I skolen gå. Så litet som apostiarne fingo sitta stilla, lika litet få äfven vi det, emedan, om vi icke gå, en annan desto ifrigare och förfärligare gör det, nämligen djefvulen, som går omkring som ett rytande lejon. Emedan presterna ett halft årbundrade sutit stilla, hade djefvulen nu fått en makt, på hvilken dessa dagars demokratiska otyg blott vore några prof. Emedan han vet, att han blott kort tid hafver, drifver han sitt oväsen desto argare, och i den minsta församling lät hans spår märka sig. En stor-uppståndelse har blifvit väckt i de kyrkligt orthodoxas läger genom en af dr Kahnis nyligen utgifven skrift: Die lutherische Dogmatik historisch-genetisch dargestellt. I Th.4, hvarati denne teolog, som fordom tillhört nyluteranernas läger, har omfattat de frisinnade kyrkligt protestantiska grundsatserna. (Prot. Kirchenz.) Till hvilken grad den intoleranta kyrkliga ortodoxien på åtskilliga orter förlorat sitt stöd i tänkesättet, visar följande berättelse i Protestant. Kirchen-Zeitung från storhertigdömet Hessen: 4Församlingen Butzdorf utgjorde ända tills för några år sedan ett pastorat med Schlitz. Då önskade den der boende ståndsherren, den såsom verldsomseglare och gesandt bekante Görtz, att göra församlingen till ett eget pastorat, hvarigenom antalet af de pastorer han egde att kalla ökades. Genom författningsenlig stiftelse hjelpte han att anskaffa de till kyrkolerdens aflöning nödiga fonderna, hvarvid likväl anskaffandet af bostad samt uppförandet af nödiga boställshus återstod för den fattiga församlingen. Församlingens föreståndare ville icke åtaga sig detta, men gåfvo likväl slutligen efter, sedan de i sju timmar blifvit bearbetade af ett öfverkonsistorialråd. Emellertid, då detta medgifvande blef bekant för församlingen och tillika det ryktet spridde sig, att deras blifvande patronus var en af de ifrigaste beskyddare af orthodoxien samt tänkte kalla en 8. k. alt-lutheran till kyrkoherden, uppstod i hela församlingen det häftigaste motstånd. Föreståndarne meddelade genast på behörig ort denna stämning hos församlingen och bådo om upphäfvande af det fattade beslutet, men svaret blef: Hvad som är skrifvet, det är skrifvet. De lofvade bidragen måste utgöras af församlingskassan. Den fruktade fornlutheranen uteblef icke, och församlingen? Hon går likasom förut med undantag af de familjer till Schlitz, der kyrkoherden predikar bibeln och icke bekännelseskrifterna, uppbygger folket genom kärleksfullt allvar och icke med en inkräktad nyckelmakt dömer och fördömer det. Så har det fortgått i flera år, utan att uti detta förhållande någon ändring kunnat åstadkommas. Med stor enhällighet ha medborgarne i Hessen-Darmstadt nu ingått till den storhertliga regeringen med en petition, begärande en frisinnad kyrklig författning i likhet med den i Baden antagna. Löftet om en sådan gafs redan 1848 och en komit nedsattes för att utarbeta förslag til densamma, och hvilken komite redan i början af 1849 hade sitt förelag färdigt; men detta löfte har blifvit ibland de många ouppfyllda, som afgåfvos af de tyska furstarne förstnämnda är. Bland föreskrifter, som synas icke litet böra befordra prestbildningen, sedan bekännelsetvångets fjettrar blifvit löste är den i Baden presterna ålagda förpligtelsen att till de hvart tredje år sammanträdande presterliga synoderna (Pfarrsynoden) insända en afhandling i något teologiskt ämne efter eget val, och hvilka skrifter sedermera granskas och bedömas af en dertill utsedd kommission. Emellertid i kraft af de orthodöxt konservativa principer, som ända till 1860 voro rådande i den kyrkliga styrelsen, synes icke heller der prestbildningen stå högt. Till den år 1860 församlade presterliga synoden hade 313 sådana afhandlingar inkommit, om lvilka den utsedda komnittsionen har yttrat sig i dess nyligen synliga utlåtande: 1. Att ganska många: sysselsatt sig. med frågan rörande: de yttersta tin samt att dessa med: förkärlek blifvit behandlwde; hvaraf det vill synas, att en stor delafpresterskapet. egnar åt dem helt företrädesvis sitt studium och; sin begrundning: Kommissionen. vill hvarken: berömma eller tedla detta, men. önskar deremot, att presterskapet målte för framtiden något mer sysselsätta sig med detta lifvets angelägenheter än med perleportarne. i det Nya Jerusalem och egna, mer omsorg åt vården: om folkskolorna; som på. åtskilliga. ställen äro svårligen försummade: 2. Att många bland förfättarne dels i det hela af sin. framställning, dels på vissa ställen, råkat in i en stil och ton, som kan lämpa: sig, för uppbyggelsetal,. men icke för vetenskapliga arbeten; med anledning hvaraf kommissionen yttrar, att Hon väl vet att