Aftonbladet – 4 juli 1862, sida 3

ker att göra godt på sitt eget sätt, men han vifver sina allmosor på ett underligt, föga: vänligt vis, och jag tror ej att ham röner mycken tack derför.? Bessy gjorde inga vidare frågor, utan tycktes snarare ju förr dess heldre vilja. afsluta detta samtal, hvilket stört hennessinneslugn mera än hon ville erkänna. Systrarna talade åter om framtiden och glömde dervid det närvarande, så att klockan slog nio, då Lotty , oaktadt systerns bedjande blickar, tog. Er sig: hatt och shavl. ag måste lefva af mitt arbete; sade hon; Soch du skulle väl ej vilja attjag stannade sysslolös här. Någon dag innan veckans slut skall jag låta höra af mig. Det är ej: värdt att sörja öfver en sådan stackare som jag — var glad och lugn nu; och tro att-lyckan än en cång skall uppsöka dig, så som jag tror ocb hoppas-det:4 Men Bessy tog med tungt hjerta afsked från Lotty, ty, ehuru. hon insåg och uppskattade den finkänslighet som förestafvade dennas fästa beslut att: lefva så långt som möjligt skiljd från henne; smärtade det henne döck, att ej få vara nära den, efter hvars tillgifvenhet hon så mycket längtade, och numera var :den enda som vari beho: af hennes kärlek. Bessy visste ejhvilken strid det kostat Liotty att stå fast i sitt beslut ock att bortstöta den kärlek och lycka som systern sålunda erbjudit henne. Men för Bessys skull: offrade hon den gerna och utan en skymt. af motvilja. Lotty lemnadesej Tothill Street törr än hon genom fönstret sett sin syster sitta lugn, ehuru tankfull, vid sitt arbete, och förvissat sig om att hon ej öfverlemnade sig. åt en onödig sorg. Derefter skyndade--hon; liksom fattad af en ny tanke, hastigt derifrån. Hon ilade genom de bredare gatorna, banade sig fram, om någonting. särdeles tilldragande samlat någon folkhop. som. stängde. vägen för henne, eller tog utan fruktan utaf på den mörkaste gata. som kunde förkorta hennes väg, samt stan