Aftonbladet – 2 juli 1862, sida 3

än förr kanske, men utan den stämpel af djerfhet eller förfall, som hennes långa tystnad kommit Bessy att frukta skulle finnas der, Men hon hade ej längre tid att tänka derpå, och detia var ej den enda inbillning som hon denna morgon måste förjaga. Hon hade ej kunnat låta bli att anställa jemförelser, ehuru de plågade henne. Hon kunde ej glömma den tanken, att ettannat bröllop en gång sades skola ega rum i samrna lilla kyrka, hvarvid hon då skulle intagit en helt annan plats — men det var annorlunda beslutadt af en högre styresman öfver våra öden, och hon ville ej knota deröfver. Bessy hade nu ingenting som hindrade henne att sätta sina planer i verket, om ej den sjelfviskhet och hårdhet, som tillika med faderns förökade krafter återkommo till samma grad som före hans sjukdom. Han försökte dock att dölja dem så mycket som möjligt, ty han kunde ej lefva utan Bessy numera och fruktade alltjemt att hon skulle lemna honom åt sitt öde om han besvek hennes förtroende till hans uppriktiga ånger och bättring. Ungefär en månad hade förflutit sedan det nygifta parets afresa;och Richard Calverton var nu nästan alldeles frisk, om man undantager en stundom återkommande svindel och en darrning i knäna, som ej så snart tycktes vilja lemna honom. Bessy hade hyrt en liten bod, i hvars fönster visade sig åtskilliga virkade och broderade småsaker — följden af flitig öfning i dylika arbeten under de två år hon tillbragte hos Mary Davis vid S:t Owens Terrace, då bon hade god tid dertill. Men allmänheten tycktes ej hafva smak för dessa artiklar, och det var kanhända ett misstag att uppslå en sådan bod på Tothill Street, hvars invånare hade svårt att stänga nöden ute ur sina boningari.