Aftonbladet – 1 juli 1862, sida 2

TrEDJIE KAPITLET. Hyokleri. På följande dags afton väntade man vid S:t Owens Terrace med mycken oro på honom,. som så hastigt och så störande uppträdt ibland dem och som de, under dagens lopp, så mycket talat om. Hvad skulle det blitva af honom? Huru skulle man kunna aflägsna denne man, hvars närvaro utgjorde en beständig: källa till oro, fruktan, till och med fara för dem, som visste hvar han uppehöll sig. Bessy ensam tänkte blott på att han var sjuk och olycklig, och att fan nu återkommit i förlitande på henne, samt på huru förändrad han var. Hade han kommit tillbaka hotande, svärjande och öfvermodig som förr, då hade hon kanske sökt beskydd hos sina vänner, eller, stark i sin oskuld, upprest sig emot honom och bedt honom lemna henne i fred, men då han nu kom sjuk och hjelplös samt vädjade till hennes goda bjerta, kunde hon blott hysa medlidande med honom. Han var dock hennes far, och Hon ansåg för sin pligt att hjelpa honom så mycket i hennes makt stod. Hon trodde att han ångrade sig, hon hoppades att han skulle bättra sig, och hon föreställde sig att han en gång skulle från ett främmande land skrifva henne till och bjuda henne en plats i det hem han der skulle förskaffa sig, der han skulle vara ansedd som en hederlig och god menniska, eller ock såsom sådan återvända till sitt fädernesland, der allt det förflutna, ända till sjelfva El-Dorados tillvaro, skulle vara glömdt. Klockan blef nio, och ingen Richard Calverton hördes utåf. Det rum der man ämnat emottaga honom stod ännu tomt, och mr Parslow, som af Mary och sin fordna hushållerska förbjudits all gemenskap med flyktiogen, hade förgäfves stängt sig inne i sin boning. En halftimme förflöt ännu i lika fåfäng väntan, Mr Parslow hade lått tillåtelse att återkomma klockan tio, för att