Aftonbladet – 1 juli 1862, sida 2

aflagd af minuthandlarne G. L. Wolff, J. U. Sör( man, G. E. Tillberg, A. Th. Lindeblad, N. G. Sundberg, vinskänken L. H : Rosengren, musikaliske instrumentmakaren C. Westergren och snickaremästaren A. Ericsson. — Till skeppsklarerare i Helsingborg har dervarande handelsförening utnämnt handlanden J. Olsson samt bokhållaren A. Hörstedt. — Trafiken å Söderhamns jernväg har under Maj månad lemnat: för passagerare rdr rmt 599: 77, för gods 12,015: 30. Summa rdr rmt 12,715: 16. — I Jönköpingsbladet berättas :. Vid bolagsstämman den 9 dennes med delegarne i städernas lösöreförsäkringsboag afgjordes hufvudsakligen följande: Bolaget, som gillade styrelsens åtgärd att icke utdela den vid sednaste brandstodsårs utgång befintliga behållning, beslöt att densamma skulle tills vidare reserveras, samt antog att hvila till nästa bolagsstämma ett förslag till så lan förändring af 22 8 i reglementet, att utdelning endast skulle ske när behållningen öfverstege 4 rdr pr tusen af ansvarighetssumman. Genom en sådan förändring torde såväl tillskott å ena sidan som återbetalning å den andra komma att höra till mer sällsynta undantag. Med anledning af de täta eldsvådorna i Göteborg och Majorna beslöts först att HäR åtgärd borde vidtagas; men när det kom till frågan om hvad, stannade man vid att blott åt styrelsen uppdraga att från vederbörande brandstodskomitåer infordra förklaringar i ämnet. Ett förslag om inspektionsresor i städerna på bolagets bekostnad blef förkastadt. Med anledning af ett par beviljade ersättningar åt brandskadade, som genom uraktlåtenhet af reglementets föreskrifter förverkat rättigheten dertill, väcktes förslag och beslöts, att hvarje deltagare skall erhålla ett tryckt exemlar af reglementet, på det icke okunnighet om dess innehåll må kunna förebäras som ursäkt för uraktlåtenhet af dess föreskrifter. — Den Xstora ormen? som förlidet år väckte ett så ofantligt uppseende i Bergsjö trakten i Helsingland, har äfven i år up penbarat sig men denna gång midt i tjocka skogen och för en Xväldig jägare.4 Det mirakulösa äfventyret skildras af Helsingen på följande sätt: Man erinrar sig derom beskrifningen uti Hudiksvalls Weckoblad för i fjol, ungefärligen vid denna tid, hurusom flera arbetare från Andersforss bruk på en morgon blefvo varse en stor orm komma simmande från storön öfver till Tröstenslandet och huru denne i åskådarnes åsyn vältrade sig upp å landet och i buskaget eller smäskogen försvann; äfven i sommar eller lördagen den 14 innevarande Juni kl. 10 å 11 på dagen under regnduskig väderlek, har en för! ärligt stor orm af torparen Jon Jonsson i Ungrik påträffats å Tröstenslandet; och berättar Jon Jonsson om ormen sålunda: att vid det Jon Jonsson gått i skogen för att skära sig vidjor, fick han höra något spratlande i småskogen, lyssnade derå och trodde att någon räf kom smygande, hvarföre han drog sig undan bakom en dervarande lada och tog sin behylstrade laddade bössa i handen, men hinner icke draga utaf hylstret förrän han får se att småskogen röres så besynnerligt hvilket fästade hans uppmärksamhet, och ett tu tre framkommer en stor orm, på ett afstånd från karlen af 8 å högst 10 alnar och stannade tvärt. Jon Josson häpnade vid anblicken deraf, men drog genast hylstret af bössan och spände densamma, men vågade icke skjuta emedan han endast hade hagel i skottet, utan drog sig sakta steg för steg tillbaka från ormen, hvars Särvnd som var slättskoladt, var lika stort som ett kohufvud, med upprätt hals till ungefär tvenne alnars höjd, med blixtrande svartglänsande stora utstående ve storlek som vanliga hönsägg, och fingerslånga jpetsiga öron, samt likasom en hängmahn på halsen; kroppens längd kunde icke skådas för skogen. Ormen qvarblef i orörlig ställning så länge Jon Jonsson såg honom. Jon Jonsson, som är en väldig jägare, 52 år gammal, förebrådd hvarföre han icke sköt ett sådant djur, svarade derpå, att han icke någon gång, då han bett björnar i skogen, varit så rädd och darrande fom vid orwenz3 åsyn, och trodde knappt sig vara bäker förrän han kommit öfver Ungriksviken till bitt hem. I anledning af denna Jon Jonssons berättelse kommer skallgång och letning efter ormen, eller för upptäckande af några vistelser efter ett sådant djur att företagas annandag midsommar. Fastän berättelsen är gåtlik, tillägger vår safre nödgas man tro Jon Jonsson, som derom ärer blifvit fullständigt examinerad. — Ett besök i Göteborgs folkbibliotek skildras i Handelstidningen af hr Max. Axelsson sålunda: Genom en tambur, der ytterplagg och galoscher under den kallare årstiden få sin plats, inträdde jag i bibliotekets sal. Jag fann ett stort, ljust och gladt rum, der ikring tvenne större bord alla platser voro upptagna af flitiga läsare. ;j mindre än 46 sittplatser funnos för tillfället och ännu lera skulle beredas. Väggarnevoro, hvart jag såg, smakfullt prydda med kartor och orträtter; i taket hängde tvenne gaskronor (för 2 lågor), men längst fram till venster sågs i ett par med glasdörrar försedda skåp bibliotekets med nätta band utstyrda boksamling. (Denna rr då till inemot 1200 volymer.) I denna el af rummet satt vid ett skrifbord ett frunmer, bibliotekets föreståndarinna, och införde sin journal de böcker, som uttogos eller återlemnades. Under den stund jag uppehöll mig på stället infunno sig der väl 20 personer, för att bereda sig hågon lämplig lektyr. Det uppgafs vid förfrågan, att romanerna voro de mest anlitade böckerna; dernäst kom Fryxells historia och i tredje rummet resebeskrifningar. Låntagarnes antal uppgick redan till mellan 5