Aftonbladet – 1 juli 1862, sida 2

Cl. IT USLCHGTIUTIS ald OCH lyCKA ar INaQlCL IOF Nans räfvanden, och de ord, som utgjorde framlidne onung Oscars valspråk: rätt och sanning, äro ittesnöret för hans handlingar för att bidtaga till ppnåendet af detta mål. Han önskade lhka rätt t alla svenska medborgare och att kyrkan måtte tå midt i byn för alla. Den konstitutionella ionarkien älskade han, såsom den för vårt land impligaste styrelseform, men för att vi under ensamma skola komma i besittning af de förelar den kan skänka, är en förändring af det uvarande representationssättet oafvisligen nödvänlig. Han erkände gerna att han vid sista riksagen, seende att regeringen icke var benägen tt göra det minsta för att främja denna sak, ar anhängare af ett bemedlingsförslag, genom vilket man skulle ha kunnat komma ifrån fyrlelningen utan att egentligen göra någon rubbing i maktförhållandet är nuvarande stånden mellan. Sedan dess ha emellertid förhållandena hög grad förändrats. Landet hade genom landsinget, den vigtigaste institution som blifvit härtädes införd sedan vårt fria stätsskick kom till tånd, fått det förträffligaste material för bildande f en öfre kammare, hvarföre man numera icke ängre kan tänka på något bemedlingsförslag, itan måste vara betänkt på att med alla lagliga nedel framtvinga en genomgripande reform med n representation på två kamrar, af hvilka landsingen böra tillsätta den öfre, den nedre deremot äljas af folket. N afseende å jernvägsanläggningarne vore talaren n stor anhängare af deras fortsättande efter den lån som blifvit påbörjad: Det vore sannt, ätt vationen derigenom åsamkade sig en betydlig kuld, men toge man i betraktande hvilka nya andsträckor, som genom dessa anläggningar gjorles tillgängliga för nyodling, så. funne man att lott en ringa procent af denna jord behöfde odlas för bt laraste spanmålsexport skulle kunna ökas med en qvantitet, hvars värde motsvarade äntan å de upplånta penningarne. En upplåning för jernvägsbyggnadernas fortsättande är såedes på intet sätt farlig. Att yttra sig i afseende R de olika jernvägarnes riktning vore omöjigt, då inga offentliga handlingar i ämnet ännu relåge, men talaren bekände att han i afseende på östgötabanan lutade åt den östra sträckningen, emedan den för alla norr ifrån kommande förkortade vägen till Malmö med en mil, och det ej vore skäl att förrycka vårt jernvägssystem för att leda en bana ned åt östgötasläten, der man kunde skaffa sig bibanor lika väl som man gör det i Skåne. TI afseende å norra banan hade talaren förkärlek för riktningen vester ) om Sigtunafjärden, ehuru han i denna sak ej ville säga sitt sista ord, då han ä egde kännedom om de sednaäst verkställda undersökningarne. Talaren hade vidare att beröra en alldeles n; fråga, på hvilken ingen menniska tänkte vi sistlidne riksdag, nemligen skarpskjtterörelsen, hvilken efter att helt nyligen hå uppstått redan tagit god fart. Måhända är den för närvarande ej af så stort värde med afseende: på landets försvar -mot en möjligen hotande fiende, men den hade sitt stora värde såsom erbjudande medborgaren en nyttig kroppsrörelse och goda gymnastiska öfningar. Den har dessutom, hvad ännu vigtigare är, gifvit impuls till införandet af kroppsöfningar i skolorna, hvaraf talaren väntade välsignelserika resultater för kommande generationer. Denna rörelse förtjenade alltså att af ständerna befordras så långt klokheten bjuder. Måhända behöfdes för närvarande ingenting annat än att till skarpskyttarnes disposition ställa fria exercisgevär samt att anslå några målskjutningspris. — Hvad dernäst vidkomme de ekonomiska frågorna och specielt tullförfattninarne, så förklarade sig talaren i afseende å dem hylla liberala grundsatser, anseende han hvarje medborgare öra få föda sig genom hvilket medel Han behagar, blott att det sker på ärligt sätt, likasom hvar ech en bör 2 köpa och sälja der han för sig finner det fördelaktigast. Men då man bör i detta afseende, likasom i alla, iakttaga måtta, så och då nuvarande tulltaxa är bygd på liberala grunder, så ansåge tal. densamma vid nästa riksdag böra bibehållas oförändrad. — Den 11 Juli, slöt tal., komma valmännen att svara om de gilla dessa hans åsigter och anse honom lämplig att representera dem. Men huru detta svar än utfölle med afseende på tal. personligen, var han dock örfvertygad att den femte kretsens val skulle falla på två förståndiga och redbara män. Magister SonrmaAn tackade ht Lindeström för hans öppna och bestämda förklaring i afseende på kandidaturen och lemnade sedan ordet åt Rektor SiurEström, som tackade för det smickrande förtroendet att ha blifvit ifrågasatt till reenten för denna valkrets. Det hade uner närvarade representationssätt i allmänhet icke synts tal. mycket lockande, att inträda såsom riksdagsman i ett stånd; men om det någonsin skulle vara det, så vore det just nu, då vid det stiridande tTiksmötet kunna väntas förekomma till behandlnig många frågor af högsta vigt och flera, för hvilka tal. specielt intresserar sig. Dit räknade han i främsta rummet fökskölsangelägenheten. bed oo riksdagars bemödanden för denna sak hade ledt till flere glädjande resultater, men man hade dock med ledsnad kunnat iakttaga huruledes ÅR som ursprungligen legat till grund för ständernas beslut, blifvit i de flesta landsändar missförstådda eller förtolkade. Det låge tal. om hjertat att vid behandlingen af dessa frågor möjligen få bidraga att åter leda saken in 1 en rätt riktning. Tal ville med hvad han anfört väl icke ha sagt, att någon betydande återgång inträffat; men det vissa vore, att i afseende å folkskolesaken ej gjorts de framsteg som bordt ega rum. fven i afseende på elementarläroverken trodde tal. att ställningen för närvarande ej är så fördelaktig som den vär för några år sedan och att det äfven här kan gälla att förebygga missriktningar, hvarjemte maktpåliggande frågor med afseende på den sn så undervisningen torde förekomma till behandling. Icke mindre vigt SÅ ger-på kyrkans angelägenheter, och det skulle vara tal. särdeles kärt om han finge lägg a sitt ord och sin röst med för en sansad kyrklig frihet, något hvaraf vi visserligen icke nu äro i besittning. ; Dessa vore de frågor, för hvilka tal. med anledning af sin föregående verksamhet närmast intresserade sig; men han skulle äfven gerna se om han blefve satt i tillfälle att deltaga i behandlingen af andra angelägenheter af framstående vigt, som vid nästa riksdag måste förekomma. Främst bland dessa nämnde han representationsfrågan, och förklarade, att då man för närvarande är nog lycklig, åtminstone efter hvad alla tro och alla säga, att kunna vänta ett förslag framlagdt af regeringen, så skulle han icke antaga hvilket förslag som helst, men 8 pröfva hvarje sådant, genom hvilket ståndsoch klassindelningen inom representationen bortfölle. Hoppades väl ej ett så fullständigt genomföran) Talaren sade i sitt föredrag öster öm Sigtunafjärden, men upplyste sedermera referenten, att detta varit en missägning.