Aftonbladet – 1 juli 1862, sida 2

är visst; alltid färdig att bjelpa de sjuka och olyckliga. Herre Gud! tror ni att ni skall kunna hjelpa mig af med den här rysliga värken i N Ledeina, herr doktor? Jag hoppas det åtminstone. sSkynda er då-att ge mig något att taga in, i fall ni vill att det skall göra mig någon nytta, pustade han. Bessy följde doktorn ut i förstugan och frågade, om han: ansåg mr Richards farligt sjuk. Farligt anser jag det ej vara4, svarade läkaren, men han behötver emellertid en tålig och noggrann sköterska, ty det är möjligt att han i natt börjar yra, och då måste de rogifvande dropparne mycket ordentligt ingifvas. Då Bessy åter inträdde i sjukrummet, hade fadren satt sig upp i sängen och vaggade fram och åter med hela kroppen. Hvad sade han, Bessy? frågade han ifrigt. z tHan sade att det ej var någon: fara för handen. 6 : Hvarföre såg han då så allvarsam ut och nästan skrämde mig till. döds24 sade. han. Tror han-att en menniska, som tycker sig brinna upp lefvande ock känner glödheta jern sveda i hvarenda led, kan stå ut dermed? Bessy, jag dör bestämdt — jag är viss på att jag dör med alla mina synder blytunga öfver mitt hufvud och mörkrets andar rundtomkring mig, i väntan på att få gripa min fattiga själ. Gå inte ifrån mig! jag skall stanna här i natt. Du är en beskedlig flicka, Bessy4, sade han och lade sig ned på bädden; du skall vara min tröst och stöd, och du skall finna din belöning derför i en annanverld. Oh, det är gräsligt det här! Det liknar det der fördömda onda jag fick vid min vandring bland bergen, den der gången jag först mötte dig, flicka. Det är väl ett straff — och — gå inte ifrån mig! utbrast han ånyo, och Bessy måste flera gånger upprepa,jatt hon önskade stanna qvar för att lugna honom. (Förts,)