Aftonbladet – 1 juli 1862, sida 2

Hon dröjde länge, och då hon slutligen kom tillbaka bar hennes ansigte ett så nedslaget uttryck att. den förmodan, att Richard Calverfön stulit allt hvad hans värdfolk egde och rymt dermed, ofrivilligt intog hvar och en. Är han icke sjuk? frågade Bessy. Jo, han är verkligen mycket sjuk. Han jemrar sig oupphörligt och ropar ömsom på doktorn, ömsom på Bessy, och säger att han ej kan lefva öfver natten en gång. Han tycks i sanning vara illa deran. Jag är rädd att du får lof att gå till honom, Bessy.4 cOm hon har mod dertill4, invände Mary ; Chon får ej sätta helsa och krafter på spel för den, som så litet förtjenar en dylik uppoffring. Om hon är rädd för ... Jag är blott rädd att ej kunna vara till någon nytta för honom, att ej kunna uppfylla de pligter som åläggas mig af Gud, som kanske fört honom Dit för att dö. Bj för att dö — det skola vi ej tro, Bessy, sade mr Parslow. r Vore det ej det bästa som kunde hända honomt, invände mrs Wessinger. Tyst — tyst — det veta vi ej. Guds vilja sker nog, ehvad vi än må säga. Bessy ojorde en hastig fråga efter någon läkares bostad. och erhöll till svar, att doktorn redan varit hos den sjuke, och derpå ilade hon, kärleksfull och barmhertig, till det hus der hennes far bodde. Hon fann honom oroligt vridande sigtaf och an på bädden, medan han besvarade åtskilliga frågor, som gjordes af en lång herre i gröna glasögon. Ah; miss Calverton!? sade fadren och hans anlete klarnade, då Bessy närmade sig; ni var bra god som kom hit. Känner ni miss Calverton, doktori Jag har ofta hört henne omtalas, svarade läkaren med en lätt bugning; hennes namn uttalas alltid med tacksamhet här i trakten, mr Richards. Å Ja, hon är en ovanlig ung qvinna, det