Aftonbladet – 28 juni 1862, sida 3

Så långt beskrifningen på klostret; af de mångfaldiga och vidlyftiga reflexioner, skalden dervid gör; vilja vi blott anföra föl jande. Victor Hugo säger bland annat: Ur historiens, förnuftets och sanningens synpunkt är munkväsendet utdömdt. Klosiren äro, ifall. de finnas i mängd hos en na tion, knutar, som hindra cirkulationen, spärrande anstalter, lätjans medelpunkter der. hvarest arbetets medelpunkter borde finnas. Klosterkommunerna förhålla sig till de stora sociala kommunerna såsom mispeln till eken, som vårtan till menniskokroppen. Deras frodighet och tillväxt är landets utarmning. Munklifvet, hvilket i civilisationens börian var godt och bidrog att kufva det råa genom det andliga, är menligt i folkens fulla mannaålder. Om det blir slappt, om det inträder i ordningslöshetens stadium och lik. väl äfven då är ett exempel, blir det skadligt af alla de skäl, som gjorde det gagneligt på renhetens tid. Klostren, som befrämjade den moderna civilisationens första utveckling, hämma och hindra dess vidare tillväxt och äro hinderliga för dess utveckling. 1 allt hvad deras inrättning beträffar äro klostren, hvilka i tionde århundradet voro goda ochi det femtonde tyvifvelaktiga, i det nittonde ovilkorligt förkastliga. Munkspetälskan har nästan till benrangel utmärglat två beundransvärda nationer, Italien och Spanien, den ena Europas ljus, den andra dess glans i hela århundraden, och i nuvarande tid börja dessa båda ädla folk att först efter 1789 års sunda och kraftiga helsolära tillfriskna. Ä Klostret, isynnerhet det fordna nunneklostret, sådant det företer sig ännu vid värt århundrades tröskel i Italien, i Österrike och Spanien, är en af medeltidens dystra stiftelser. Delta kloster är den punkt, der alla fasor sammanträffa; det egentligen katolska klostret är uppfyldt af dödens svarta stråle. Det spanska klostret ärisynnerhetgraflikt. Der resa sigi dunklet, under dystra hvalf, under skuggiga kupoler babelaktiga massiva altare