Aftonbladet – 28 juni 1862, sida 3

Fe UCI, Sild BSTCKUCP OCH TOR TIC. Hale UWw gontling som verkligen vore at vigt föl I ungdomen att Att en Napoleon fun. H att en stormvind sådan som franska i revolutionen gått fram öfver menskligheien i voro saker, som äfven en student gerna kunde vara okunnig om; men att utelemna Tiglat Pile namn vid upprabblandet uf den a konan den eller Tulli Hostilii 1 den romerska var ett okunt bevis, endast jemförligt med stt en rad i trons artiklar. var hufvudsak, medeltiden öfverflödig öfverhoppades vanligen) och nya h sammankrymptes till ett torrt register ö! bataljer och tfredsslut, Henrik VI:s ge iJer och Ludvig XIV:s mätresser. Och c med punkt. Lägg dertill att denna dekokt i på omsorgsfullt torkade stjelkar och blad skulle intagas i form af en väl inlärd utanlexa, och man har anledningen till det ringa intresse historien, såsom läroämne, egde vör skolornas ungdom. Detta förvända sätt var visserligen ej herrskande öfverallt, och det har numera till och med på de flesta ställen lemnat rum för en förnuftigare metod; men läroverk finnas dock ännu der det användes, och ett exempel ligger oss till och med ganska nära. Det behöfves ej mycken eftertanke för att inse, att de särskilta historiska tidsoafdelningarnes relativa vigt och den deraf bes utförligbeten i behandlingen är och b alldeles motsatt den här ofvan angifon åsigtens. I nya historien, såsom utgörande skildringen af den 0-8 närmast liggande tiden, historiens förgrund, bör lärobokstörfattaren vara utförligast, medan deremot ju längre bort i fjerran perspektivet utdrager sig endast de största och mest framstående föremålen böra göras synliga. Häriligger också den enda möjliga utvägen för skolan att kunna, med något gagn, bibringa histor:sk undervisniog, utan att å ena sidan görs skyldig till ett registerm sig et hopaude af namn och årtal, eller å den andra till ett afbrott af den historiska kontinuiteten genom utelemnandet af en större historisk period. Men äfven med iakttagandet af denna grundregel har en läroboksförfattare i historien ej 1å svårigheter att öfvervinna, Afven om han blott upptager de mest sentliga och karakteristiska händelserna, lö per han dock fara att öfverväldigas af de massor af fakta, som tränga sig på honom. Det fordras mycken lifligbet och kraft i behandlingen för att här undvika att förfalla till torrhet, äfven om valet och grupperingen är gjord med säkerhet och omdöme. Vi vilja ej säga att författaren till den of vannämnda läroboken lyckats att fullt nöj aktigt lösa detta svåra problem, men vi spåra öfverallt bemödandet, ett bemödande som ej litet underlättats af hans herravälde öfver sitt ämne; han är som bekant en af vårt lands utmärktare historiker. Öfversigten af det vidsträckta fältet är lätt och redig: I korta kapitel, som utgöra underafdelningar af tre stora perioder, sammanställer författaren till ett helt de med hvarandra mera omedelbart sammanhängande och sammanhörande händelserna, hvarå han, vid hvarje periods slut, i en återblick låter dess mest framstående fakta passera revy, på samma gång ban uppdraer en allmän karakteristik öfver densamma. dessa resumerande kapitel har författaren äfven fått tillfälle att ge en historik öfver tidehvarfvets mest betydande företeelser på vetenskapens, litteraturens och de sköna konsternas område. Mer än en tredjedel af boken upptages af perioden från 1789 till 1860. Denna korta öfversigt af samtidens och den närmaste förutgående tidens händelser skall säkert vara af intresse äfven för personer som afslutat sina skolstudier, men för hvilka stora delar af denna period icke destomindre ännu äro en bekantskap att göra. I ett företal varnar författaren för att begagna hans bok till utanläsning (att en sådan varning ej är obehöflig är endast en alltför beklaglig sanning) och hänvisar på nödvändigheten att läroboken alliid har till kompanjon den historiska allasen, till för tydligande af staternas geografiska fördelning under olika perioder. På flera ställen af läroboken egnas äfven åt denna geografiska del en resumerande skildring. Slutligen underrättar författaren, att han, jemte denna hutvudsakligen för skolan ämnade bok, utarbetat en vidlyftigare ö!versigt af de sista århundradenas historia, bvaraf första hälften snart utkommer. En gammal Carolins återkomst till hemmet ur JfSångenskapen. Familjekrönika från 1700talet. Pris 25 öre. (Behållningen komt men att användas till ett välgörande ända mål. Hvem bland våra läsare erinrar gig icke Ödmans tHågkomster från hembygden och skolan; denna intagande skildring ur förra århundradets prestoch skollif? Här lemnas nu i allmänhetens händer ett annat li tet sekelgammalt kabinettstycke, der men får göra bekantskap med de enkla allvarliga hemsederna i ett adligt hus på 1730talet. Såsom ett prof på den naiva gammaldagstonen i dessa Anteckningar an föra vi följande, som tillika utgör ett äkta drag af den renaste mensklighet. Det är den gamle Carolinens hemkomst, som sålunda skildras: 4Då fru Post såg ut genom fönret, såg hon två karlar, och den ena släppte lös båda bandhundarne (sade hon — det tycker jag ej om, han släpper bandhundarne). cå fort in, släppte Å fåglar ur burarne, och så med tårar mot henne. — Min vän, när man varit fången i