Aftonbladet – 23 juni 1862, sida 2

den 28 Juni. Uirikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 17 Juni. Sedan resultatet af adressdebatten och depultationens moltagande af konungen, hvarom jag berättade i mitt förra bref, icke lemTnat något tvifvel öfrigt att ministeren trots Jalla misstroendevota tillsvidsre kommer att stanna gqvar på sih plats, har uppmärksamheten vändt sig till den egentliga hufvudknuten under nuvarande session, nemligen budgetfrågan. En kris förestår i detta afseende under närmast följande veckor. Kammaren skall, som ni redan torde känna, nedsätta militärbudgeten med wminst omkring 4 millioner och ingalunda tille kännva ministådren rättighet att använda de föregående lårens öfverskott. till att beläcka bristerna, som uppgå till ungefär samma belopp. Redan i ett föregående bref har jag visat, att regeringen enligt pu gällande författning väl har rättighet att under alla omständigheter fortfarande upptaga skatterna, och att kammarel således icke kan vägra. och förhindra detta upptagande, men att de influtna skatterna, vare sig att de beetåiöfverskott eller bära ett annat namn, icke få användas utan representanthusets samtycke. Om detta samtycke ej erhållits, måste ministören aflemna de influtna skatterna jemte öfverskotten i statens skattkammare, och får ej gifva uteo enda thaler deraf. Författningens stadganden härutionan äro så tydliga som möjligt, och. det skall ej lyckas de junkerliga sofisterier, som nu göra sig gällande, att borttrassla dem: Hr von Gerlach, hvilken ännu. alltjemt såsom en spöklik ultra huserar i Preussen, har nemligen för några dagar sedan i KreuzZeitung meddelat två capucinader eller s.k. Rundsehauen?, i hvilka junkerpartiets plan för den stundande krisen med sällsynt dristighet utvecklas. Enligt denna skulle regeringen i slutet af Juli eller början af Augusti efter budgetdebatten och utan afseende å de möjligen beslutna reduktionverna aftacka kammaren. Man skulle derefter fortsätta regeringen med den förra budgeten af är 1861, trotstepresentantkammarens beslut häremot använda öfverskotten att betäcka statsbristen samt, för att begagna ett vanligt. uttryck, gifva författningen en örfil. Detta är hr von Gerlachs råd; han stoltserar, såsom men lätt kan tänka sig, med de vanliga korsridderliga, högtrafvande fraserna, men har i sjelfva verket intet annat ögonmärke än den nyssnämnda kränkningen af författningen. Så långt kommer det väl ej att.gå. Man må streta emot den parlamentariska styrelsen huru mycket man vill, så skall dock ministeren von der Heydt med de preussiska valen för ögonen draga i beTtänkande att öppet kränka förfåttningen. Finansministern hår dessutom en slugare plat, hvilken förhåller sig till. författarens af Kreuz Zeitungs Rundschau förslag som svagdricka till ett kraftigt öl. Ministeren går nemligen omkring framåtskridande-kammaren likasom katten kring het gröt. Man vill göra ytterligare försök att med den hittills visade hycklande fogligheten så länge som möjligt uppskjuta konflikten, göra kammaren alla tänkbara skeneftergifter samt derefter vänta tilldess majoriteten låter förmå sig till någon obetänksamhet, hvilket skulle gifva ministåren verktyg i händerna att visa tandet huru orätt denna haft, för att med bättre framgång än förra gången upplösa kammeren. Lyckligtvis är äfven denna listigt uttänkta plan röjd, och den skall, li kasom korsriddarnes plumpa sammansvärjuing, stranda mot folkrepresentationens fasta och författningstrogna anda. Allisedan hr von -Bismarck-Schönhausens ankomst till Paris har det mer och mer taiats om denne diplomats vidtutseende planer. Jag har förut talat om hr von Bis:darcks benägenhet för en rysk-fransk allians: Bland de politiska kannstöparne gå månsa äsner om de storverk, som hr von Bismarck skall utföra, om han en gång blir ministerpresident. Det fordna preussiska sändebudet i Petersburg har en liten sekt som tror på honom cch icke låter rubba sig i den öfvertygelsen, att med den blifvande ministeren Bismarck en ny epok af djerf politik och nationel storhet skall börja för Preussen. Afven Journal des Debats nar kort efter hr von Bismarcks ankomst till Paris innehållit en artikel, som i en något svulstig och dithyrambisk ton yttrar sig om Preussens nya sändebuds vid franska hotvet fordna och blifvande bana. Detta är ganska gästvänligt af Journal des Debats, och om också artikelm skulle, såsom malciöst folk påstår, förskrifva sig från en Herre, som står i förbindelse både med den preussiska beskickningen och vår minister, så förminskar detta dock icke den lofsjungande ut 2jutelsens goda afsigt. För öfrigt står jag fast vid, att man gör bäst i att afvakta br von Bismarck-Schönhausens diplomatiska dater. Det finns personer, som kalla honom le grand promoteur, och till och med förutsatt, att allt hvad man utsprider om hr von Bismarcks egenskaper och talanger är sannt, återstår det att se, buruvida han eger förmåga och är i stånd att segerrikt genom dritva sica planer mellan den pedantiskt ängsliga byräkrattet å ena sidan och den lezitimistiskt motsträfvige konungen å den andra. Hr von Bismarck är ingen Cavour; och hvad. skulle till och med denne store man kunnat. genomdrifva utan en Victor (5 TE TT ER Rn OA gg TD a Rn SR ; NORR PART