Aftonbladet – 23 juni 1862, sida 2

ELISABETH CALVERTON ). Någön gång; ej för ofta; sade Stephen; eftersiännnde. Ni känner honom, ni vet huru sträf och obeveklig han är, och att hah, om man alltför mycket efivisas med honom, -är i stånd alt göra just motsatsen af hvad iman önskar; men någon gång?, upprepade han ifrigt, ?kommer ni ju hit? Tala då vänligt till honom, och han skäll lyssna: till edra ord. Säg honom att min sistå önskad, min sista bön var att han ej skälle sjelf utestänga all förhoppning om lyckligare dagar. Mr Parslöw. lofvade att göra så. ?Jag vill dä säga att Han skall blifva fullkomligt lycklig, ty jag vet att hån alltid skäll. göra på samma sätt — oupphörligt etrflve efter det mål han föresatt sig, det måtte vara för hans lycka eller olycka, och jag vet äfven att ;det numera finnes blow en isoth kat göra honom lycklig.4 SKulle det väl numera vara möjligt? Jag vet icke. Jag här talat vid Bessy detdm och hon svarade som ni; men dock hyser jag en svag förhoppning på framtiden, än är som en dröm, en aning, som ej lemnar mig: Men det är ej. det första luftslott jag byggt söm störtat tillsämmant, tillade han med ett svagt leende. Ej heller-är.jag sen enda i familjen, efter den godå Wessingers utsago åtminstone, som sysselsätter sig dermed. Det göra vi alla, svarade mr Parslow: 4vi räkna de håfvor som lyckan visar oss —LL Se A. B. n:r 67, 68, 70—72, 74—79, 81—83, 92, 95—97, .99—102,. 104—106, 113, 115—117, 119, 121—122 och 14-128, 1307 222, 135, 139 och 141.