Aftonbladet – 18 juni 1862, sida 2

Då Michael Wiehe med kraft och känsla framsade denna prolog, afbröts han af eti stormande bifall, som nådde sin höjd vid den vackra slutstrofen. Föreställningen bivistades afren del af kongl. familjens medlemmar, hvilka vid deras ankomst, straxt effer prologen, helsades med ett hurrarop för kungahuset. Prins Christian besvärade denna hyllning med att utbringa ett lefve för konung Carl XV, hvari naturligtvis alla med ackiamation instämde. Att föreställningen helsades med bravorop och handklappningar behöfver knappast sägas, och att två så utmärkta konstnärinnor som fru Heiberg och fröken Price öfverhöljdes med blomsterbuketter är äfven klart. Man hade väl näppeligen kunnat göra bättre val än Holbergs Jeppe och Heibergs Nej, hvilka båda stycken voro gäösterna förut väl bekanta och som bilda be! tydelsefulla epoker i danska scenens traditioner. Enhvar af de spelande gjorde :äfven sitt bästa för att häfda den danska sceJens rykte. Vid föreställningens slut tac: kades den danska-scen ns konstnärer af gästerna för den njutningsrika aftonen med eti churra och med ett hurraröp för Nordens tvenne monarker åtskiljdes man. : Fredagen. På programmet för denna dag stod der första utflykten utom hufvudstaden, och den gäldeminnenas stad Roeskilde. med des: herrliga domkyrka. Kloekan åtta-på morgonen samlades deltägarne, Omkring 14— 1500 till antalet, på den med flaggor smyckade jernbangården och någa minutersderefter ångade ett väldigt tåg åstad, på sin väg dängs. Westerbro helsadt al -hurrarop. hvilka naturligtvis besvarades af unga trots alla ansträngningar ännu kraftiga stämmor. Vägen -gieck under sång och muntra samtal tiil Roeskilde. Då man närmade sig, visade siz staden vara klädd i högtidsdrägt, och kört derefter förkunnade kanonskott och hurrarop att man var vid bangården. I procession. begat . man sig på Hestetorvet utanför bangårdshuset, från hvars trappa stadens borgmästare justitierådet Feddersen ibjertliga ord önskade studenterna välkomne:. Tåget satte sig nu i rörelse och genom med gungande guirlander, flaggor och kransar prydda gator gick skarau under blomsterregn, klockringning och -helsningar af hviftande näsdukar till domkyrkoplatsen, hvarest latinskolans -elever voro uppställda och erbjödo en upplitvande anblick. Tåget gick till hufvudingången ?Kongeporten? och under brusande toner från orgeln, som spelades af organisten Matthison Hansens mästarhand, drog skaran in i denna sköna kyrka; bvars galierier voro tätt besatta af. damer. Tåget upplöste sig nu och kört derefter sjöng man under orgelns ledning Luthers gripande: SVår Gud är oss en väldig borg,. hvari många af de besökande instämde. Stadens prester hade församlat sig i koret och derifrån bjöd domprosten Ortved de unga gästerna välkommna, utvecklade broderskärlekens och broderandans betydelse för Norden och nedkallade välsignelse öfver detta möte. hvars sträfvan gick ut på Nordens välgång. Nu började deltagarne att beskåda kyrkan ;ch dess histöriska skatter och Snart voro alla kapeller, ja nästan alla grafhvalf fulla if besökande. Emellertid ljödo med korta appehåll orgelns toner och till sist samlade le -sig till -en gripande nationalt skandinavisk dantasi, från hvilken orgelspelaren efer ett kort preludium gick öfver till en soral, under hvilken processionen uppställde sig, Upsalasångföreningen utförde innan man lemnade Kyrkan ett par sånger, bland avilka man med förtjent artighet sjöng :n sång af Matthison Hansen, som tog sig förträffligt ut under den höga, hvälfda styrkan. 4 Från domkyrkan gick man genom dom ;röstens smyckade gä till en väg utmed staden, hvarifrån man har en vacker utsigt ifver den deilige Isefjord. Derifrån tågade nan till Palaiet?, der borgaregardet parade-ade. Nederst vid trappan stod en talarestol ;ch på ömse sidor om denna stod en rad witklädda damer med korgar fulla af blomsterbuketter. ty stadens invånare hade plunIrat sina trädgårdar för att räcka ynglingarne rån Upsala, Lund och Kristiania zommarens skönaste blommor. Från talarestolen bjöd advokat Liebe (distriktets folkethingsman och född ji; Roeskilde) gästerna från brödrarikena ett bjertligt välkommen i de roeskildska damernas namn, i det han påminde om de zåfvor Köpenhamns damer skänkt studen:erna i de fyra bangren och bad att den ringare: gåfvan, Blommorna, måtte emottagas med. samma hjertlighet som. dessa. Det lefve för den nordiska qvinnan, hvarmed talaren slutade sitt föredrag, efterföljdes af ett dånande hurra. — Etter en vid sikt besatta bord under lifvad stämning intagen sexa, uttalade adjunkten Hansen enl varm välkomsthelsning från Roeskildes stads invånare, påminnande att man stod på klassisk grund.Derefter sjöngs en sång af Rudolf Schmidt til de svenske og norske GjesterX, hvarpå rektor, professor Elberling i korta drag framhöll studenttågens betydelse för Nordens enhet. — Fil. kand. Hedin från Upsala uppträdde derefter, tackgade för det gästfria emottagandet och slulade sålunda: Hvarföre hafva danskarne fört sina gäster ut till minnenas stad? För att vi skola lära oss att älska Danmarks minnen. Och det skall ske. Lefve Dannarks minnen! Lefve Roeskilde! Lefve less ädle invånare!4 -— Kand. juris Gickstadt tackade derpå i ett vackert tal för recöket, hvarefter studentskaran återvände, Jå sin väg genom staden fortfarande öfvervöljda af ördmer från qvinliga händer. Den af R. Schmidt: författade helsningsängen lydde sålunda: Velkommen da ved Issefjord. Til Nordens gamle Svanerede,