Aftonbladet – 18 juni 1862, sida 2

I kom med Bang og heiset Flag, At trykke flygtigt vore Hender, I kom at ferdes mellem Frender En solklar Stund i Vaarens Dag, 0 Toner löd, og Synet spredtes, en bort ei Mindets Alvor ledtes; — Ei kunde Stevnets Time flye : I maatte hid til Mindets By. I stod ved Margarethas Grav; Saa stum hun laa, den blege Frue, Men Dagen med sin unge Lue ; Et Smiil til hendes Aasyn gav; i Tyst vifted Faner, Sverd sig rörte, ; Da Eders Gang forbi dem förte, Og Aander saae fra hver en Krog Paa Eders tause Pilgrimstog. Oyctaler ej en Stemme blid, Skjöndt alvorsfuld, fra disse Steder: sSnart Timen komme vil for Eder, I Sönner af den unge Tid! Alt ved din Vugge var det daget; Nu Sang og Dröm sit Rids har draget: Thi hug det ud, du Ynglingflok, I Livets faste Matrmofblok! Pröv end engang. det kjekke Spil, Lad Villiens höte Flamme teendes, Lad heelt de sterke Krefter spaendes, Og lad saa komme hvad der vil! Om Tidens Bölger höit sig taarne, I blive med af Strömmen baarne, Og har I fundet först Jer selv, Staaer Stjernes Fyr paa Himlens Hveelv. Men derfor skal. og Gleden trygt I Giidets Hal sin Ret nu kreve, Og for vort unge Haab skal breve Den blege Tvivl, den feige Frygt. Her slaaer, mens Sangens Tone klinger, En Genius med brede Vinger Og giver Mödets friske Krands Forjeettelsernes gyldne Glands. Klockan 12Y, ljöd signalpipan från lokomotivet. Tåget satte sig i gång och man återvände från denna trots ettledsamtregn-. rg för alla deltagarne utmärkt angenäma färd. Festen i Rosenborgs Have, samma dag på. aftonen, var högst lyckad. I den så kaliade Dameallten? var en sexa uppdukad på två iånga rader bord under träden. Deltagarne samlade. sig klockan half 8 under en liten regnskur, hvilken dock snart -giek öfver, hvarefter vädret blef vackert. Champagnen flöt rikligt under måltiden. En vacker tatarestol var uppförd under ett öfverskuggande kastanjeträd med byster af Nordens båda konungar på ömse sidor. Carl Ploug hade. presidiet och gaf först ordet till kandidat A ngersler, som bjöd gästerna välkomna icke blott i studenternas, utan i danska folxets namn. Biskop Grundtvig talade för pånyttfödelsen af Nordens ande, ett tal som itföljdes af omåttligt jubel. Konferensrädet Maädvig mtbragte ett Tefve för Nordens koaungar. Bland andra talare var äfven nor ske skalden professor Welhäven, som med: gripande vältalighet skildrade den andel Norge tagit i Danmarks öden. Ploug höll talet för Norden, uppfördrade åhörarne att ej förlora tron på Nordens sak, derföre au alltyrhvad man år 1845 i sin hänförelse hoppats på, ännu ej gått i fullbordan, men lofvade att, ifall man ej läte modet falla, denna sak efter åter 17 års förlopp skulie ha skridit ett. godt stycke framåt. — Proiessor Hamrierich höll derefter ett vackert föredrag omqvinnan och modersmålet. — Härpå afslutåde Ploug den allvarliga delen af festen, i det han Xlemnade ordet till musiken och benent. Mörkret hade emellertid fallit på ochi hela trädgården tändes talrika och förträffligt ordnade. orientaliska -lampor. Isynuerhet :erbjöd Dameallten eit utmärkt perspektiv. Kring en springbrunn stodo emellan orangeträd och lamrpguirlander byster af Nordens berömde -män. Vid ändan af Kavaljersallen var en tränsparent, föreställande iduns återkomst till Valhall och Tjasses förbränning. Valhalls gudar voro väckra och kraftiga figurer; gudakraftens återuppvaknande var isynnerhet vackert framstäldt i Thors och Bifs personer. Lokevar humoristiskt återgifven som en diplomat i förra århundradets perukdrägt och hade stor möda att hålla sina fräckskört från de lågor, i bvilka Tjasse i sin örnhamn (den tyska riksörnen) uppbrändes. Den at Ploug framställda uppmaningen fatt taga till benen blef hastigt åtlydd. Vansen började och fortfor tills ett starkt hällregn dref damerna -hem kl. half 2 på natten. MM sees Kongl. Maj:t har, enligt Pösttidningen, Rn RR TA BER ER