Aftonbladet – 17 juni 1862, sida 2

Article Image
sägelse och han har fått flere skänker af åtskiliga handelsföreningar. Han håller nu på att bygga två i samma modell, men bättre inrättade. Kongressen har anslagit 15 millioner dollars och 0 st. skottfria fartyg äro nu under byggnad. Förliden vinter var jemn, men ej ovanligt kall; vi hade från 2 till 4 tum djup snö. Våren har varit mycken sen; de första tre veckorna i April hade vi ett nästan oupphörligt regn, men nu på två veckor ha vi ej haft regn mer än en half dag. Med undantag af 12 åldriga qvinnor, som efter fördelningen af den gemensamma egendomen här slagit sin egendom tillsammans, har nu gemensamhetslefnaden här på Bishophill helt och hållet upphört. Helsotillståndet här är, såsom vanigt, mycket godt. — Rörande det förut Omnämnda rika fiskafänge. som kommit skärgårdsbåten Stora Eggen till del, meddelar Göteborgspostens korrespondent å Klädesholmen följande närmare detaljer: Den 7 dennes om aftonen hemkom här tillhöriga fiskefartyget Stora Eggen, efter 3 månaders resa, från banken af samma namn. Om förloppet af resan berättar fartygets skeppare Anders Berntsson följande: Vi afseglade härifrån den 8 Mars, anlände till Wallerhoug, utanför Aalesund, den 27i samma månad, utgingo till Stora Eggens bank den 1 April samt måste efter svåra stormar gå in till Skulö, 6 mil norr om Aalesund och sedan inomskärs till sistnämnde ställe, dit vi anlände den 15 April. Under denna tur hade vi fiskat endast en dag och erhållit omkring 40 vålor. Göteborgs och Bohusläns aktiebolags för storfiske fartyg Jedderen och Doggern, som kommit före oss till Aalesund, voro ock ute på samma gång som vi, men måste återvända utan fångst, sedan 1200 (50 å 60 krok i hvarje s. k. hundra) storbackor — ce enda som utsatts — förutom mesanmasten förlorats af Doggern och ett ankare mistats af Jedderen. Den 28 April gingo vi för andra gången till sjös och återkommo till Aalesund I 10 Maj med omkring 400 vålor, fiskade på 5 å 6 dagar; 12 tunnor lefver och lika många tunnor fiskrom såldes i Aalesund. Jedderen och Doggern, som äfven nu varit samtidigt med oss ute, voro före oss inne och hade erhållit, båda tillsamman, 350 vålor fisk, hvilken fläktes i Aalesund och saltades direkte i derstädes förlagda slupen Svanen, som skall hemföra deras fångst till Ropekullen. Vi utseglade sist den 16 Maj och ankrade på grundet följande dagen; fiskade nära 8 dagar och erhöllo ungefär 400 vålor. Den 28 Maj begåfvo vi oss på hemvägen, direkte från banken och hemkommo på pingstaftonen. Hela den af oss hemförda fångsten har fläkts och saltas dag tör dag ombord efter nya metoden, och skall enligt kontraktet levereras till Göteborgs aktiebolags för storsjöfiske salteri å Brömsegården. Fiskefartyget Hästen, som, härifrån försåldt, utrustats och, nu kalladt Haien, utsändts från Isefjorden af ett bolag för införande bland danska kustallmogen at storfiske, har under ledning af 2:ne fiskare härifrån trakten, på resa till fiskeplatsen utanför Skagen, anlöpt härvarande hamn för motvind. Till redaktionen har sedermera ingått underrättelser om en ännu större fiskfångst. Det ofvannämnda fartyget Svan, tillhörigt Göteborgs och Bohusläns aktiebolag för storfiske, inkom neml. i förgår till Marstrand, för att vid Ropkullen lossa ej mindre än 1100 å 1200 vålor, på Nordsjöbankarne fångade och ombord saltade långor, torsk och lubb. — Under rubrik Också en 1:sta Maj skrifves till Norrbottens-Kuriren från Piteå Lappmark: Under innevarande års mätningar för ekonomiska karteverket på sjön Sädwa, liggande inom fjällregionen i Piteå lappmark och. utgörande egentliga källan till Skellefteå elf, gjorde arbetsmanskapet efter slutadt dagsverke den 1 Maj på aftonen sig ett godt kap. En lapp kommer nemligen med andan i halsen och omtalar att han mött en björn, som tycktes synnerligen förgrymmad. Denna underrättelse var särdeles retande och de fyra dagsverkskarlarne tvekade ej. De ansågo sig väl utrustade, emedan de Hade 2:ne bössor — tjäderbössor vanligen kallade — och bröto genast upp till stället, der björnen visat sig och som låg helt nära sjön, medtagandelappen såsom vägvisare. Snart äro de framme. Björnen ligger i sitt ide och vill ej komma ut. Ett skott aflosssdes inåt idet, men björnen lemnar det icke heller då. Nu begagna de sig af ett bland björnjägare vanligt medel, nemligen att nedslå 2:ne pålar i kors framför ingången till idet. Björnen tyckte dock detta vara för mycken närgångenhet, ty knappt hade pålarne börjat nedslås, förrän ban i vredesmod rusar fram, griper med sina ramar fasta tag i pålarne och vill draga dem ät sig. I detta ögonblick får han två skott af våra tillfälliga björnjägare med den verkan, att han genast kryper tillbaka i idet. Efter ytterligare ett skott är hans kraft förbi, ty han är nu död. Då banemännen draga ut djuret, finna de att leken ännu icke är slut. En björnunge ligger äfven fallen i idet, och en annan tittar i öppningen efter sin blödande moder. Än ett skott och äfven denne ligger i sitt blod. Efter en half timmes bartovaro återkomma våra jägare på sjön, släpande efter sig en stor björnhona och bärande hennes 2:ne ungar. Med den familjen är det i det närmaste ute. Men hvilken glädje för dessa fattiga arbetare. Matförrådet var nyss förut slut, och nu har man björnstek. Det skulle smaka till och med en parisare. Här blef ett ståtligt majkalas! — Björnens hud utspändes och Defanns vara 4 alnar lång och 17, aln bred.

17 juni 1862, sida 2

Thumbnail