Aftonbladet – 17 juni 1862, sida 2

Allmänna hypoteksbankens bolagsstämma. Af den berättelse af ållmänna hypoteksbankens revisorer för år 1861, som vid nu pågående bolagsstämma blifvit offentliggjord, finner man först att de hufvudsakliga vilkoren för det under den 5 Aug. sistlidet år afsluiade kontraktet med Norddeutsche Bank, Salomon Heine och H:s J. Merck komp. i Hamburg, samt Raphael Erlanger och Gebriider Bethmann i Frankfurt am Main om det redan indragna 32 millioners-lånet (12 millioner thaler) voro följande: Låpvgifvarne förbundo sig att å vissa uppgifna tider eller dessförinnan, om de det önskade, leverera 4 millioner thaler, hvaremot de öfriga 8 millioner thaler lemnades dem i option, under två års tid, allt till kurs af 92 . proc. af nominalbeloppet. Lånet skulle indragas i mark. hamb. banko, enligt en på förhand bestämd omvexlingskurs af 300 mark för 150 thaler preussiskt courant och bestämdes räntan till 4 7, proc. samt amorteringstiden till 76 år, hvaraf följer att amorteringen för år utgör 9400 eller nära V4 procent. Revisorerna, som ej i någon mån vilja underkänna de svårigheter, som naturligen måste uppstå, då ett större lån skulle för första gången af hypoteksbanken upptagas, anse dock att hypoteksbanken genom denna åt långifvarne medgifna frihet utsattes förrisken att möjligen afvakta utgången af hela tvenne år, innan den i följd af lånekontraktet kunde anses berättigad att kontrahera om samma belopp på annat håll för att bereda föreningarna erforderliga amorteringslånemedel. Hypoteksbanken ställde sålunda sin verksamhet i två år i beroende af. SN SR odtfinnande, medan dessa under tiden hade full rihet att pröfva, hvilken favör det fixt öfvertagna lånet på penniugmarknaden skulle erhålla. Att kursen derpå skulle stiga några procent öfver denjeffektiva inbetalningen, var dock allanledning till att antaga, och hade det derföre så mycket hellre, enligt revisorernas mening, varit skäligt, att med afseende på nämnda risk något fördelaktigare vilkor för den på option stäl da delen blifvit förbehållna, som, om detta ej kunnat utverkas, e7 annan utväg återstod, nere tatt banken förbehöll sig sjelf försäljning af den återstående delen, mot provision för långifvarnes bemedling dervid, och till den kurs de redan i omlopp satte obligationerna egde. Revisorerna anmärka dock sjelfva, att fanan den af långifvarne verkställda, snara realisationen af både den lxa och i option tagna delen af lånet ofvanförmälda risk ej ledt-till någon följd. Å Bankstyrelsen, som i ett särskildt tillägg till revisionsberättelsen bemött de vigtigare af revisorernas anmärkningar, genmäler härå att aftalet å den fixt öfvertagna delen af lånet ingalunda, såsom revisorerna synas antaga, varit särskildt för sig afslutadt och att styrelsen alltså icke oberoende deraf kunnat i afseende på återstoden förfara såsom godt syntes. Då långifvarne efter långa, särskilda gånger afbrutna underhandlingar slutligen höjde sitt anbud till 92 , 70 af nominalbeloppet, skedde sådant under