Aftonbladet – 11 juni 1862, sida 2

Stephen berättade nu i kortaste möjliga ordalag och med djupt allvar sin kärlek för Bessy, sin strid och sin slutliga seger öfver en känsla som en gång uteslutande upptog honom. Han talade ej om sin innerliga önskan att befrämja broderns lycka. ej om den u ring ban gjort för att ej stå i vägen derför; han berättade blott sin egen historia och tillade att Bessy tills nu ej haft någon aning derom. å Utom den dårskap jag nyss begick, då jag i ett obevakadt ögonblick bekände alltsammans för Bessy, har jag ingenting att förebrå mig för, har du intet att anklaga mig för. Jag anklagar dig ejt, svårade Hugo sorgset; du har lidit mera än jag hittills, Stephen. Men du har med tillslutna ögon vandrat vid brädden af en afgrund, och du har dragit mig med dig dit. Det återstår mig nu blott att tala vid Bessy ... tKom ihåg att honälskar dig, endastdig, Hugo. Tänk på hvad du säger till henne. Jag skall ej med ett enda ord såra henne. Stephen fattade broderns hand, men hans bjertliga handtryckning förblef obesvarad och molnet vek ej från Hugos panna. 4Hugo, för min skull, för henhes skull, falta intet förhastart beslut.4 Jag har redan fattat mitt beslutt, svarade Hugo med en stämma som ljöd ihåligare än förut, och ingen makt i verlden kan förändra det. sHvad, vill du kasta bort din lycka som en dåre skulle göra? Nej, som en vis man, hvilken tagit skuggan för verklighet, drömmen för sanning, och som nu inser sitt misstag.t Misstaget begår du just nu. Du skall för alltid beröfva dig lifvets glädje och lyc