Aftonbladet – 11 juni 1862, sida 2

det der, inga passioner vakna och angreppet sinar bort i sanden. Grunden till denna ovanliga företeelse lig:r i ett enda fakium, i en eada tanke, ;m beherskar alla: ministeren, partierna, nationen. Det är det tvifvelaktiga förhåliandet till Frankrike, som utgör allas gemensamma tanke. Man måste göra sig beredd på en brytning med den farlige grannen, man måste om möjligt undvika en dy: lik brytning, men man måste för alla händelser rusta af alla krafter. Palmerstonska ministeren handlar i enlighet med denna tanke, och häruti ligger dess styrka; dess förfarande är i alla riktningar defensivt och afvaktande: den verkställer sålunda allas egentliga vilja och härmed afväpnar den purtieroa. Palmerston synes sjelf med åren — han är nu nära åttiotalet — ha lärt sig att underordna sin natur den politiska nöd vändigheten; han underlåter numera de fordna hetsigheterna, och gör ej längre nå era halsbrytande sptäng. Tories ville nog lika gerna nu som någonsin tilllörene 1å statsrodret i sina händer, men de mäste tillstå för sig sjelfva, att de ej ha någon annan politik än den som deras motståndare fullfölja, Manchesterpartiet brummar ötver de summor, som användas på försvarsverket: Cobden skrifver en broschyr, hvari han med mycken talang förlöjligar farbågan för frans männen. Landet skrattar, men säger ändå lika som förut: rusta måste vi.? Radikalerna äro utan tvilvel lika obelåtna med underbusets sammansättning och med valsättet om hittills, men de våga icke, om de ock örmådde det, framkalla en verklig inre kris. ;Engelska regeringen söker så godt hor kan upprätthålla det officiella goda förståndet med Frankrike, hon gör gemensam såk med nämnde land i flere yttre frågor, hon andviker försigtigt att direkt uppträda emot detsamma. Men hon vill icke närmare in!tåta sig med denna sin bundsförvandt. 1 Amerika har hon närmat sig unionen i samma mån som Napoleons sympatier för syd staterna tydligen framträdde. I den Mexikänska interventionen deltog bon först efter långt betänkande och drog sig derpå hästigt tillbaka. I Konstantinopel har hon akttagit en ganska försigtig hållning. Och ernellertid låter hon bepansra det ena skeppet efter det andra, gjuta Armstrongkanoner i Plymouth, Spithead, Dover, m. m. samt bygga jermbanor längsefter kusten... Och mar fördöljer alldeles icke ufsigten med allt detta. Palmerston uppräknar för underhuset Fränkrikes jrsep uppgående till 36, under det England blott har 25, Frankrikes effektiva armestyrka m. m. samt låter icke otydligt förstå, att han på grund af sina hemliga a; entere rapporter anser armåns verkliga numerär vida större än det officielt appgifna beloppet. Från parlamentets sida möta inga motsägelser i afseende på försvarsverkets föreslagna förstärkning; man gillar regeringens afsigter samt uppmuntrar henne till nya ansträngningar. England har alltid uti linieskepp och fregatter satt huf vudstödet för sin makt. Men aldrig tillförene har den engelska politiken så som ab under fredstid koncentrerat sig i arsenaler, skeppsvarf och laboratorier, med ett ord uteslutande vändt sina tankar på för svaret. Och samma politik skulle bli en nödvändighet äfven för hvilken annan ministr som helst, hvilken kunde efterträda den auvarande. Den engelska ministåren gör här på sitt sätt ungefär detsamma som den preussiska mini. teren äfven gör på sitt och ville göra i en ännu större skala. Båda rusta mid: ander freden för krig och använda derpå oerhörda summor. Enda skilnaden är den, att i England hela folket och alla partier inse nödvändigheten häraf och icke betvifle ändamålsenligheten af utförandet, hvaremot i Preussen ingen inser nödvändigheten och alla betvifla ändamålsenligheten af utförandet — med undantag af en skara förryckta junkrar och en trupp militärer, hvilka på hans hohenzollerska majestäts parader to: talt tappat bort förmågan att sundtuppfata politiska frågor. delad Med anlednin f ryska regeringens bepå . led . 8 a a y oo regeringen TY 1