Aftonbladet – 5 juni 1862, sida 2

ledamöterna uttalat, ingår för att ådagalägga li denna åsigts riktigheti en särdeles noggrann I: h isk undersökning om kaflenheten ati E privilegier, med särs seende på presterskapets i de 8. k. e provinserna, hvilken alldeles icke gifver stöd j. åt den mening som komitåns pluralitet uttålat. Vidare framhålles ständernas skrifvelse : den 6 Juli 1857, hvilken efter en fullständig I utredning af presterskapets inkomster och uppgörande af ett derpå grundadt förslag till allmän lönereglering, med syftning att derigenom måtte beredas åt presterskapets samtlige medlemmar mera sjelfständighet och anständig bergning, dock att presterskapets inkomster icke fingo tlll främmande ändamål förryckas, i sammanhang hvarmed ständerna funnit att de presterskapet anslagna särskilda hemman och lägenheter, som icke kunde med boställena brukas, borde. utarrenderas, hvilket än ytterligare iskrifvelsen uttalas, liksom att de presterskapet på det hela tillhörande inkomster icke måtte förminskas, eller till annat ändamål användas. Samma skrifvelse gifver ieke ringaste anledning dertill, som skulle ständerna afsett en lönereglering stifteller landskapsvis, utan uttalar tydligen motsatsen, dock att inkomsterna ej må till Cfrämmande ändamål förrycekas, hvarjemte skrifvelsen endast i allmänhet omtalar presterskapet anslagna hemman och lägenheter utan något undantag för de eröfrade provinserna. Enahanda äro ock för hållanderna med kongl. propositionen den 4 November 1859 uti första punkten som blifvit af rikets ständer i skrifvelse d. 26 Sept. 1860 godkänd. Men icke nog härmed. Presteståndet aflät den 17 Oktober samma år en till K. M:t särskild ställd skrifvelse, hvari nämnde stånd icke med ett enda ord gjorde anmärkning mot åtgärden att denna presterståndets tystnad icke har sin grund uti något förbiseende — meddelar kollegium — utan tvärtom måste antagas hafva med afsigt tillkommit, är ostridigt, enär dess uppmärksamhet på privilegierna blifvit fä: stad genom allmänna besvärsoch ekonomiutskottets betänkande den 21 Mårs 1860: n:o 61, vidfogad af en prest från Skåne afgifven reservation deruti presterskapets förmenade, okränkbara rätt till annex, stamoch mensalhemman på grund af (Malmö) recess och privilegier uttryckligen framhölls, så att presteståndet icke saknat anledning att under åberopande af privilegier och 114 S i regeringsformen, bestrida författningens tillämpning å de eröfrade provinserna om ståtidet anset skäl härtill vara förhanden, på sätt ståndet icke underlåtit emot en anaan del af K. M:ts förslag, hvilket härutinnan derför förföll. Kollegium, som i sammanhang med det ou änförda framhåller vigten at att löneregleringen bör vara allmän, omfatta hela riket och således icke ske inskränkt eller blott för en del, hvarken stiftsvis i det gamla Sverge eller landskapsvis i de eröfrade provinserna, erindrar vidare om de följder, som en inskränkt lönereglering skulle medföra — nemligen dels att när samtliga IG pen Ae i stiftet eller landskapet blifvit, hvarje person för sig, tilldeladt hvad för dess anständiga bergning erfordrades, och hvarutöfver det icke har rätt att något erhålla, men tillgångaärne inom distriktet likvällemnade öfverskott, så skulle naturligtvis fråga uppstå huru detta öfverskott skulle användas, då det hvarken finge anslås till detredan förut tillräckligt aflönade presterskapet i distriktet, eller öfverflyttas till annat distrikt, der brist i tillgångarne förefunnes. och icke heller förryckas till för presterskapets aflöning främmande ändamål; — och dels att när tillgångarne inom ett districkt icke voro tillräckliga för dervarande presterskaps anständiga bergning, någon annan utväg att fylla bristen icke skulle finnas än genom statsanslag, hvartill rikets ständer likväl icke torde finnas särdeles benägna, isynnerhet då öfverskottsmedel i annat distrikt funnos att tillgå. Kollegium förklarar sig derjemte icke behöfva anmärka hvarken att Lunds stift i äldre tider bestod icke blott såsom nu, af Skåne och Blekinge, utan äfven af Halland, eller alt de i den kungl. propostionen förekommande uttrycken om stift hufvudsakrligast hafva afseende på bestämmande af lönebeloppen, på det härutinnan inom samma stift en viss proportion måtte blifva iakttagen — och kan följaktligen ieke annatän finpa att en presterskapets lönereglering måste, för att kunna åstadkomma det dermed i aila hänseenden åsyftade ändamål, blifva allmän, det är omfatta hela riket såsom ett distrikt utan ringaste undantag.? Till vår stora förundran har kammarrådet Fehr i en afgifven reservation med mycken ifver utveeklat den åsigt att det möjligen blifvande öfverskottet å presterskapets inkomster i Skåne, Halland och Blekinge icke kan lagenligt öfverflyttastill: andra -län eller stift.4 Hr Fehr går i detta fall; enligt hvad här ofvan blifvit antydt, längre än sjelfva presteståndet, som annars icke skäligen kan förebrås att försaka sina privilegier, eller bemöda sig-att. åt dem gifva .den förmånli gacte tydning. Berörde sin åsigt grundar hr Fehr på nionde punkten af fredsfördraget i Roskild den 26 Februari 1658, på telfte punkten af fredstördraget i Köpenhamn den 27 Maj 1660, på nionde punkten af Malmö recess-defi 18 September 1662 och till yttermera visso på 4 i presteståndets privilegier den 16 Oktober 1773.— och kommer efter en vidlyftig deduktion till den slutVA RON