Aftonbladet – 5 juni 1862, sida 2

så förqväfvas våra allra bästa afsigter. Och qvinnorna deremot, dessa svaga käril? med mindre krafter, mindre styrka, men mera tro och tålamod än som kanske ännu fallit männen till del, afvika ej från den rätta vägen, upphöra ej med det myckna arbetet och komma oss andra på skam. Mary Davis hade valt en vidsträckt verkningskrets, nemligen en af dessa stadsdelar i London, der brist och nöd möta oss öfverallt, och hvårest hennes: allmosor kanske skulle försvinna som en droppe i hafvet. Men i Wales, der visserligen fattigdomen, trots alla sträfvanden deremot, någongång segrade, herrskade dock sällan någon egentlig nöd; ty walesären är hushållsaktig och tänker nästan alltid på framtiden; och då. hon så fort som möjligt ville börja sin botgöring och rördes af beskrifningen på den stora nöden i London; så begaf hon sig genast dit. Snart hade hon också. full sysselsättning och blef inom kort så van vid dettarörliga lif som om hon aldrig anat hvad lugnet hemma i Wales ville säga. Bessy och mrs Wessinger voro henne trogna medhjelpare och alltid färdiga att bistå henne på ett eller annat sätt, och den vördige mr Jacob Parslow, som ej. tyckte riktigt om metodister, gjorde likväl täta besök hosmiss le och hjelpte henne både med råd och dåd 3 Hvad tycker ni om henne, sir?4 sade mrs Wessinger en dag tills honom. Ar hon inte en riktig eögel öch alldeles för god för denna verlden? Högst ovanlig åtminstone, det måste vi medgifva, svarade-pastorn: Och det oaktadt hon är metodist!X Jag vet just inte dett, mcnade mr Parslow; Xhennes far var visserligen metodist