Aftonbladet – 2 juni 1862, sida 3

der. Der kommer alltid att finnas en mängd personer, som bo så, alt de ej hafva riktig fördelsaf-brefdrageriet, eller som-sällan, äro i hemmåt tillgängliga o.s: v.hvadan de hellre vilja: äfhemtaxeller afhemta låta brefvensvän få desamma sig tillsända. Ingenstädes varder adressaten förvägradt att sjelf draga försorg att brefvens afhemtning, vare sig att de bära påskriften 4Poste restantet eller icke, så snart han hos postverket anmält, att han icke vill hafva brefven med verkets brefbärare hemburna (han erlägger då, för brefvens utsorterande och bevarande för sin räkning till kontorsjersonalen århgen en s. k. fackafgift). För ögonblicket tyckes man dock i Stock holm mera hågad att få allt hemburet, än alt sjelf hemta det. Man yrkar att brefbärarne skola, under postverkets ansvarighet, äfven kringföra de rekommenderade bret. ven. Verket vill icke bära ansvaret, hvarföre, kan insändaren icke förstå. Om brefdragare kringbär tryckta blanketter at! re kommenderadt bref enländt, står det: alltid i adressatens skön att så skyndsamt han vill afhemtadet, tycker postverket förmodligen, och hyser dervid sannolikt den dunkla far håga, att någon ofärd kunde hända brefveti brefdragarens händer. Då man vet huru i värt land hela postsäckar anförtros i postiljonernas och öfverlastade skjutbönders vård. så innebär denna verkets farhåga ett lika vväntadt som slående misstroendevotum mot brefbärarne. Ett sådant måtte ha sina skäl, och då bör aflöning och val af personer straxt omregleras; ty eljest är det väl oändligen lätt att Stockholms brefbärare, så väl som andra städers, ha i fickan enliten qvittensbok, deri adressaten qvitterar, ankommande det på brefdragaren att vid adressatens frånvaro, i hans hemvist godkänna qvitto af annan aflemnaren personligen bekant emottagare, eller återbära brefvet till postkontoret. . Men äfven derföre måste hvarje brefdragare ha sitt eget distrikt, och hvarje distrikt blott en enda brefdragare, På grund af det hittills anförda tror insändaren att den nya brefbäringsinrättningen i Stockholm kan lida af följange telaktigheter: 1) att distrikterna tagits så stora att 3 olika brefbärare behöfvas för hvartdera, hvarigenom allmänheten långsammare lärer att känna dem och de allmänheten, samt den ene kan skylla på den andre inför publiken, om också icke inför verket; 2) att afgiften för kringbärandet är för liten, i en stad utan portvakter, och de fremmande posternas mängd och obestämda ankomsttid rätteligen skulle Erfordra flerdubbelt antal brefbärare (d. v. s. brefbäraredistrikter), så att brefbäraren kunde hela dagen igenom, hvarje eller hvarannan timma, hafva tömt sitt brefförråd och hos kontoret afhemtat ett nytt, hvilket system är det enda praktiska för en stad med sådan slags postgång som Stockholm; 3) att icke alla slags brefförsändelser, således äfven de rekommenderade, af postverket anförtros åt dess egna brefbärare, hvarigenom postverket sjelft olyckligtvis nu genast i början gifvit allmänheten anledning till ganska konsternerande funderingar; 4) att icke möjlighet blitvit allmänheten beredd att vid någon viss tid på aftonen kunna utbekomma de lokalbref, scm efter kl. 5 inlagts i breflåda, utan dessa måste under loppet af 16 timmar förblifva för adressaterna oåtkomliga. Ännu svårare är, att sådana bref icke ens den följande morgonen så tidigt kringbäras, att de hafva ringaste utsigt att komma adressaten tillhanda innan han lemnar hemmet för sina dagliga bestyr. Kringbäringstiderna hade af denna orsak hellre bort sättas till kl. 7, 9, 11 f. m. och 3, 5, 7 e. m. än till 9, 11, YV.1, 3,5, 7, och tiden för breflådornas vittjande lämpas derefter. De ur lådorna kl. 7 aftonen upptagna brefven skulle förenas med dem, som kl. 6 om morgonen vid förnyadt vittjande erhölles, och gemensamt med dessa kringbäras kl. 7 f.m. Om enlåda funnes i hvarje distrikt, kunde dess innanlåda beqvämligen af distriktsbrefbäraren sjelf medföras till postkontoret; det skulle ej skada om brefbäraren ålades bo inom sitt distrikt; 5) att allt för lång tid till lokalbrefvens sortering synes beviljad, hela två timmarna, avilket betydligt försenar lokalpostcirkulaionen ; denna tid förkortas lätt, om personalen på kontoret ökas. Samtliga dessa anmärkningar äro af den art, att postverket kan när som helst afhjelpa dem. Ins. känner icke förhållandet Stockholm af annat än tidningsberättelser12. Att reformerandet af sådant, som ett sar hundrade år fått otuktadt växa snedt, cke kan ske med ett endatrollslag, bör allmänheten tåligt inse och således öfverse med ett och annat misstag och missförstån!l, särdeesi begynnelsen; postverket å sin sida vet nog tt reformer icke äro dermed gjorda, att de itas på papperet, samt att till fruktbrinande förändringar erfordras mera än boktäfver, nemligen tillräcklig, lämplig och tilläckligt instruerad personal. Den nya tidens ya metoder fordra en mycket talrikare tjentemannaskara än hitintills stått postverket ill buds, vare sig ofvan eller nedan. Attutanå. n sådan fordra all den postbeqvämlighet, utlandet redan förskaffat sig, vore af svenka allmänheten icke billigt; må den derföre jelpa verket och gå det till mötes både. omdömen och i bemödandet att möjliggöra ullständig personal. Hbg. Rättegångsoch Polissaker. Hoffstedska målet. Inför rådhusrättens fierde afdelning fortsattes