Aftonbladet – 2 juni 1862, sida 3

Ons. ade införda i ortens mest Spri: a tidning, emedan en hufvudafsigt lermed är att framkalla allmänhetens eniga medverkan till sakens riktiga befrämjande. Vid införandet af retorm är naturligtvis icke nog att kunna för densamma åberopa att den visat sig ändamålsenlig je andra orter, utan man måste noggrannt hafva öf: vervägit, i hvad mån den på den nya orten härmonierar med förhållandena, eller står I med dem i vissa fall uti sådan strid, att den måste misslyckas, derest den icke modifieras efter desamma. En metod som är god i Berlin, Paris, Hamburg eller London, är icke derföre den bästa, eller ens god uti Petersburg eller Stockholm. Der hela postsystemet är baseradt på jernvägstransport, och hvarenda post anländer på förut bestämga klockslag, der kunna, utan mehn för emottagarne, dessa ankomsttider läggas till grund för expeditionen af äfven lokalbrefven. Men der, hvarest såsom t. ex. i Stockholm, största för att icke säga hela mängden af posters ankomsttid beror af vindar och vågor, af lera på vägarne och tröttkörda hästar, kan ettsådant system icke vara det fördelaktigaste. Beständigt måste der inträffa att endera brefsorten, antingen den från :andra orter kommande, eller den inom staden sjelf cirkulerande, måste vänta på den andra till adressaternas skada. Om man ändock af andra skäl ser sig nödgad till en sammanslagning af beggedera, så blir frågan: hvilkendera brefsorten bör vänta? Det torde vara ganska tvifvelaktigt, huruvida dervid den lokala bör gifva vika, ty den är i många fall minst lika nödvändig för ortens samlif och välfärd som den andra; och då man dessutom af två onda ting måste välja det minsta, så synes det naturligare att ordentligt och snabbt fortskaffa den korrespondens, öfver hvilken postverket kan alltid klockslagsvis för!oga, än låta alltsammans bero af den, öfver hvilken väglag, våg och vind bestämma. tgångspunkten vid reglering af brefbäringen i Stockholm, måste sålunda vara lokalbrefbäringen. Men som dennas tider kunna efter godtycke fritt bestämmas, är skäl att vid bestämmandet söka så långt ske kan hafva afseende äfven å de tider då några fö någorlunda regelmessig tid auländande andtposter pläga vara färdiga till utdelning. Deremot vore det en alltför vansklig sak att dervid taga de långväga ångbåtsposterna i betraktande. Annat och mera kan allmänheten i denna riktning icke fordra, ty en hel armå af brefdragare skulle behöfvas, för att genast kunna särskildt kringbära hvarje liten post i en stad med sådan postgång, och detta hvarken sker eller fordras å något ställe i verlden. Följden blir att somliga adressater vid vissa tillfällen få sina bref sednare än de skulle önskat. Denna klagan föres i alla stora städer. Den kan i Stockholm vara änpu mera befogad innan maskineriet kom mit rätt i gång, innan expeditörer och brefdragare invant sig i den specislkännedom af hvardera sitt distrikt, som omfattar icke blott de der stående husen, men äfven de der boende adressaternas personer. Ins. förmodar att en del af felet kan ligga deri, att distrikterna tagits för stora, och brefdragareantalet för litet; men hoppas att för denna maktpåliggande tjenstgöring utvalts lämliga personer — och för det yrket måste väljas ungt, friskt, vaket och uppmärksamt folk med redigt bufvud, med lokaloch personsinne, så att de både kunna snabbt kringvandra, och hafva i minnet de adresser, deras för ögonblicket innehafvande bret utvisa för att å gata och torg strax aflemna bref till mötande adressater, hvarigenom mycken tid inbesparas. Sömniga, åldriga, sjukliga män duga alldeles icke till denna tjenst; och som man dertill behöfver intelligent folk måste man så betala dem, att de dervid hafva sin fulla, säkra bergning, antingen de få många eller färre bref för dagen; det skall eljest lätt hända att, om också icke någon dukar under för frestelsen till underslef, de dock få svårt att i längden emotstå lockel sen af drickespenningar hos en och annan kund, den de då komma att snabbare be-l. tjena, på en hel mängd andras bekostnad. Endast genom en tillräcklig, fast aflöning kan man få dem nitiska, opartiska, hurtiga och för lockelser otillgängliga. Som sagdt, ins. känner icke, huruvida il. dessa punkter är något försummadt; om sål. är, ligger detta i postverkets hand att lätt förbättra. Men två andra omständigheter, och hvilka icke bero af postverket, hindra och fördröja i Stockholm helt visst i myc-). ket betydlig grad brefbäringen.: Den ena är bristen på portvakt i husen, till hvilken: brefven kunde aflemnas, hvadan brefdragaren nödgas spilla ofantlig tid och kroppskraf. på löpandet i trappor, bultandet på olika dörrar, 0. 8. v. Den andra omständigheten är, så vidt insändaren vet, svårigheten att förmå lokalbretsafsändarne till. att alltid gifva tydliga, noggranna och riktiga adresser, icke på adressatens titulatur, utan: på hans bostad, hus, våning och dörr. Portvaktsbristen lärer väl ännu komma attisekler fortfara, men den är allmänhetens ensak och hon måsteltaga den i betraktande vid sin jemmer öfver brefbäringens) långsamhet, eller ock måste hon, för det kapitlets skull, hålla till godo att betala ett högre lokal-d. brefsporto än i utiandets större städer, på det postverket må, så länge portvakterna felag, kunna betala ett mycket större antal brefdragare än i motsatt fall behötdes. Så-). dant kan icke bjelpas på annat sätt. XAdress-. bristen, om man så får uttrycka sig, ärlättare afhjelpt: dels genom upprepade uppmaningar till allmänheten i alla tidningar, dels från postverkets sida genom bestäimmandet af högre porto, för bref som sakna adress (den brefdragaren således med tid-l. spillan nödgas annorlunda uppsöka), eller och rentaf genom kungörelse att till en börj: