Aftonbladet – 31 maj 1862, sida 2

3 VP VI KARE IP IILIS UNS BA MACKA I Ett tryckfrihetsåtal har nyligen varit an-; hängiggjordt i Göteborg samt der blifvit behandladt och afdömdt på sådant sätt, att man kunde blifva frestad befara, att det icke vore mycket bevändt med den tryckfrihet, : af-hvilken vi ansett oss vara i åtnjutande och öfver hvilken vi känt en rättmätig stolthet. Lyckligtvis har saken blifvit dragen under högre myndighets pröfning och lyckligtvis ha under) sakens behandling så-: dana är darligae förelupit, att all anledning är för handen att den blir till ny: handläggning återförvisad, och man torde! kunna taga för temligen algjordt alt den då! får en annan utgång. Skedde icke detta så synas icke ens prostarne i Göteborgs stift längre ha någon anledning att, såsom nui nyligen, klaga öfver den alltför vidsträckta tryckfriheten, En stadsfiskal i Göteborg vid namn Hanson hade utverkat sig stämning å Handelstidningens utgifvare magister Hedlund. Un: der åberopande af tryckfrihetsförordningens g 3, mom. 8, hvilket såsom missbruk af tryckfrihet betecknar Ysmädliga uttryck om rikets embetsoch tjenstemän, i och för embetet, yrkade fiskalen ansvar å magister Hedlund för smädliga uttryck om honom (Hanson) i hans fjensteutöfning, förmenande han sådana uttryck ha innehållits uti två uppgifna nummer af Handelstidningen. Ser man efter hvilka de artiklar äro, uti hvilka de förment smädliga uttrycken skulle ha förekommit, så belinnes att det ena är en uppsats, som under rubrik tVarning erinrar allmänheten om tillvaron af en författning af den 13 Juni 1800, som stadgar bötesansvar för den händelse fastighetsköp ieke lagfaras inom viss tid. Efter några allmänna betraktelser öfver huru lätt man genom okunnighet om denna författning, som sannolikt icke blifvit på länge publicerad, kan göra sig skyldig till det svåra ansvaret, tilllägges att tdet är sådana författningar, som bereda böleshungriga åklagare eft ypperligt tillfälle till en obehörig förtjenst på Slaglydige medborgares bekostnad4. BSlutligen tilläggas några ord om önskvärdheten att dylika föreskrifter tid efter annan komme till allmänhetens kännedom och att mäklare, som förmedla husköp, om tillvaron af sådana underrättade köparne. I hela artikeln är stadsfiskalen Hanson icke med ett ord omnämnd, icke heller någon särskild casus omtalad, med hvilken han haft att skaffa, utan det antydda förhållandet endast vidrördt i fullkomligt allmänna ordalag. Den sats, som innehåller orden böteshungriga åklagare, säger dessutom, såsom läsaren funnit, ingenting annat än att sådana författningar som den, hvarom fråga är, bereda böteshungriga åklagare tillfälle till obehörig förtjenst på laglydige medborgares bekostnad — en anmärkning, hvars riktighet svårligen lärer kunna ifrågasättas. Den andra åtalade artikeln, som blef synlig något öfver en vecka sednare, innefattade några anmärkningar, dem Handelstidningen vidfogade på samma gång den! på hr Hansons begäran publicerade några handlingar, som dels angingo tillämpningen i Göteborg af berörde 1800 års författning och visande bland annat att ett åtal på grund af densamma blifvit af hr Hanson anhängiggjordt äfven mot boktryckarefirman Hedlund Lindskog, dels innefattade intyg att hr Hedlund vore ledamot af fattigförsörjningsdirektionen, som hos stadsfiskalen begärt detta och andra åtals anställande. I sina anmärkningar uttalade Handelstidningen den förmodan, att anledningen till hr Hansons begäran om handlingarnes pablicerande måtte vara den förr omnämnda varningen, hvilken Handelstidningnnu uttryckligen förklarade icke ha haft för ändamål att utgöra en förebråelse för något hr Hansons tjensteåtgörande. Af hr Hansons stämning inhemtar man emellertid, alt han tagit åt sig de i den första artikeln förekommande orden: böteshungriga åklogare?, och detta oaktadt han, genom produeerande af fattigvårdsstyrelsens uppdrag för honom att anställa åtal i så beska mål, sjelf dragit försorg om att ådag a, att initiativet till dessa åtal togs af nämnde styrelse, och att följaktligen, om något förnärmande varit yttradt om den som det gjort — hvilket efter vår upptattning alldeles icke var fallet — så hade den saken icke i minsta mån kommit honom vid. För betraktaren på afstånd vill det synas såsom vore hela åtalets anställande ett särdeles eklatant bevis på huru folk understundom kan taga sak på bak. Med så mycket större förvåning måste men derföre erfara, för det första att juryn med ja besvarat domstolens fråga om åtalade artiklarne voro brottsliga efter 3 momentet 8 tryckfrihetsförordvingen, och för det andra att domstolen, som för straffets bestämmande af grundlagen hänvisades till allmän lag, funnit sig böra tillämpa, icke M. B. kap. 18 6 9, som med 10 dalers böter belägger smädeord emot embetemän och dem som rättens ärender gå, utan M. B. kap. 60 5, och på grund af densamma döma den tilltalade att såsom för skrifvande och spridande af skymf-lig och förklenlig smädeskrift böta 50 rdr och göra offentlig afbön! Det skulle i sanning blifva högst brydsamt att utöfva rättigheten att genom tryck kungöra sina tankar öfver förekommande frågor, om man skulle behöfva befara, att hvilken person som helst, som, ehuru han icke varit i den tryckta skriften nämnd eller: åsyftadybehagade finna sig utpekad at något der förekommande uttryck och kunde finna en jury, färdig att al ett verdikt, sådant som det här omförmälda, och en domstol, som tillämpade lagen så som här skett. Hyem skulie då våga säga vid kommenterandet af.en lag, ett påbud eller ett förslag, KERSTIN ARR RRAR SA