Aftonbladet – 31 maj 1862, sida 2

svarade den gamle mannen. Jag harintet väntat mig någon tack — förtjenar kanske ingen. Tack för hvad?4 frågade Stephen. För att jag räddat den der flickant — han pekade på sin brors dotter — från El Doratx!o och från all den djefvulskap som der bedrifves. Jag påstår inte att jag blott för hennes skull hatat honom och hundrade gånger haft lust alt strypa honom, ty han vär en skurk och en pultron, och jag var ju hans egen bror. Men oaktedt han behandlade mig så illa, eå hade jag väl ej gått så långt, om inte han fått rätt på Bessys bostad samt hotat och svurit på att han skulle böja henne efter sin vilja, om hon ock skulle krossas dervid. Och Bessy hade varit god mot gubben och talt vänligt vid honom, och han var tacksam derför. Jag kan komma ihåg ett godt ord lika så väl som en oförrätt, och att rädda flickan från hennes far var ju att gitva henne änou en möjlighet att blifva en hederlig menniska. Hvad som än må blifva följden, så var dock min afsigt den bästa. Hon var för god för att råka ihans händer och han ver ej för god att råka i lagens. Det är alltsamm 13.4 Och den gamle spionen och angifvaren smög sig derpå, efter ännu en blick på Bessy, ut ur rummet och vandrade utför gatan, till utseendet högst belåten med utgången af sitt företag. cAnnu en möjlighet att blifva hederligt, upprepade Hugo; ja — och lycklig med. Var ej ledsen, Bessy, det är bäet som det är. Men han är ju min far, och de hafva fört honom i fängelse4, enyftade Bessy. Oh, om han blott varit annorlunda, om