Aftonbladet – 23 maj 1862, sida 2

sammans. Men mitt hjerta är inte: krossadt ändå, flicka! Hugo hade ju rätt! ÅTTONDE KAPITLET. En varning. Fåfängt sökte Bessy förklara Stephen Specklands besynnerliga uppförande; fålängt sökte hon kufva sin bedröfvelse oeh sin oro deröfver. Hon hade en knappt medveten aning om att i det-ögonblick hans framtids förhoppningar krossades, bleknade äfven hentes glädje, hennes glada drömmar. Ah! vi drömma ju alla som hon, en gäng åtminstone.. Hon visste ju ej den hemlighet Stephen så noga bevarade, och dock delade hon hans smärta öfver en förlust, hvars vidd hön ej. anade... 4 — Han talade aldrig mera derom, sedan den! aftonen då han sade hennexattallt var förbi, och återfick, inom. kört, samma gläda, godlynta. utseende, som han alltid. haft, så länge söm Bessy Sett -honom åtminstone. Hugo håde rätt, tänkte Lucy, Steptien glömmer snart sina motgångar. Ingen utom Bessy anade att: en bitter smärta doldes under hans lugna, glada yta, och ingen utom hon märkte ratt; han sedan denna dag var sig olik. Förändringen var obetydlig, men den undgick henne ej; han var ej mera angelägen , att förströ sin far, då han var hemmn, och mera sällan hemma, under förevänvdning al göpomål vid teatern — endast under Jorspändaing deraf, derpå var Bessy ganska säker. Vidare var han emot henne mera förbehållsam, talade mera sällan med henne och betraktade henne aldrig som förr, hura flitigt. hon äniarbetade. Detta allt gat a annän skt uppå, oehingen Ne heller att det vanliga skämtet var kallt och det fordna leendet matt, Kanske var det