Aftonbladet – 7 maj 1862, sida 3

Klockan slog elfva, och Lucy undrade just om Stephen skulle vänta på föräldrarne, eller komma hem förut, då några hastiga slag på porten tillkännagåfvo, antingen de frånvarandes hemkomst eller ock något oväntadt besök. Hugo reste sig motvilligt, men Bessy lv de skyndsamt bort sitt erbete och ilade före honom till dörren. Hon hade redan bemärkt att ingenting förtretade honom så mycket som att behöfva lemna sin plats; också bestod han henne en tacksam blick och sade, nästan ursäktande: Jag håller just nu på med en särdeles fin skuggning, samt satte sig igen och bade förmodligen glömt alltsammans innan den besökande inträdt. Han blef dock snart påmind derom af ett gladt: sGos afton, mr Speckland! Jag ho pas att ni är vid ett älskvärdare lynne nu än i lördags!4 Hugo såg upp och hans blickar mölte mr Parslows, den sednare förställd af elt par ofantliga gröna glasögon. God afton, mr Parslow; jag väntade er ej så sent.4 Vi få ej välja tiden när vi bafva angelägna saker att sköta. Gäller denna sanning som en ursäkt för mig?4 frågade Hu o och återtog etsnålen: CAh! pi slår mig med mina egna vapenX, sade presten; nåväl jag. går in derpå, om jag endast först får tacka. er för den godhet ni bevisat Bessy Calverton och för det beskydd ni erbjudit henne. Ni har hört hennes historia, mr Hugo? tJa, den är sorglig nog. Med Guds hjelp skall den härefter blifva gladare! Jag Väntar blott. på tilllälle alt skaffa. henne en: god plats; och jag hoppas att hon ej så länge skall blifva er till besvär.