Aftonbladet – 7 maj 1862, sida 3

eller dörrlås i en fotografatelier och på det sättet sulit och stirrat sig virriga tilldess visitkortet är färdigt. Det är vanligen ett svårt slag, när man först får se resultatet Jaf denna operation, hvilken så många af ose genomgått. Vi utbrista, hvar och en på sitt särskilda sätt, när vi först befinna Joss öga mot öga med våra egna porträtter, sedan de kommit ur fotografens hand. Om vi äro kinkiga at oss och dessutom ej blifvit uppfostrade vid hofvet i S:t James, utropa vi: Åh, fy tusah! när vi först få se oss sjelfva. En annan skall utbrista i ett obegripligt utrop af öfverraskning eller ledsvad; andra skola låta undfalla sig: Kors, bevare mig!? och barska och hetlefrade personer skola nedkalla öfver artisten nåÅgontiog, som ingalunda är en välsignelse. Det finns slutiigen en klass af väluppfostradt och medgörligt folk, som inskränker sig till Jen stillatigande grånskning af de nyss hemkomna visitkorten, ådagaläggande sin grämelse blott genom en vältalig tystnad, blott genom att vända konstverket på alla kanter, än hållande det på alstånd, än nära, än upp och ned. Vi bli efter någon stund vana vid porträttet, kunna uthärda att betrakta det, att se det på vårt divansbord i en liten ram eller i ett album, eller till och med i kära vänners Och bekantas minnesböcker. Om vi äro offentliga män (och det är förvånande buru många som i våra dagar tycka sig vara det), äro vi verkligen tvungna att tilll. sluts bli vana vid anblicken af oss sjelfva i den stora hufvudstadens bodfönster. Våra randiga vidbyxor, vår favoritkäpp, vår sjöskumspipa möta våra blickar hvart vi vända våra steg. id Alla komma ej ut ur fotografateliern lika olyckliga. Det finns personer, som proceduren gör rättvisa, likaväl som andra, mot hvilka den är orättvis; ja, det finns folk, som den verkligen är förmånlig för och som Jiega sig bättre ut på visitkorten än i egna personer. Jag har sjelf två gånger sutit för en sådan porträttering. Första gången var jag helt enkelt upptagen med att hålla mig stilla och framställa en temligen gynnsam utsigt af mina anletsdrag och lemmar för den fatala glasskifvan; men resultatet blef en så mjäkig och föza imponerande tafla, att jag beslöt nästa gång inlägga mera förstånd deri, och som jag fann en rikt för e2yld gardinstofs, lämplig att fästa blicken på, underkastade jag den en så ihärdig granskning och genomborrade den med hela kraften af minr brännande och förtärande blickar, att jag undrar på, att den ej blef alldeles tillintetgjord af denna fixering. Jag är nog lycklig att kunna säga att denna bliek blef troget återgifven, och ingen kunde se porträltet utan att tillägga dess original egenskapen af ofantlig skarpsionighet, stor energi och karaktersfasthet samt uddhvass och dräpande qvieckbet. Det är svårt att utstaka allmänt tillämpliga reglor, men man kan med trygghet påstå att de som bäst gå igenom den sfotografiska persen och minst förlora på kuppen, äro folk af vanligt utseende, af hvilka man ej väntar sig mycket. Det är vanligt att få höra fruntimmer, som allmänt erkännas för vackra, uppmanas af sina vänner att låta fotografiera sig. Ni måste nödvändigt göra det?, säga de; det skulle bli ett förtjusande porträtt?. Porträttet tages, och är, när allt kommer omkring, icke förtjusande. Tvärtom är det tillräckligt mycket motsatsen, för alt göra offrets bästa qvinliga vänner belåtna. De, som denna procedur gör mesta rätt visan, äro personer, som ha väl proportionerade ansigten, hvilkas anletsdrag snarare slå öfver åt litenhetsän åt storhetssidan. och som i allmänhet ej anses vackra. Man kan mycket väl ha symmetriska drag och ett välbildadt ansigte och ändock långt ifrån vara vacker; och fisaledds kan ett ansigtc mycket väl sakna proportion i vissa delu och likväl förefalla oss vackert. Men allc af detta sednare slag skola förlora mycket på alt genomgå en fotografiprocedur. Hva och en, som ser de båda afbildningarnt bredvid hvarandra i samma album, måst I bli förvånad. Man tycker att den ena ä mycket fulare och den andra mycket vack rare än de här synas. Det finns många, hvilkas skönhet bestå i hyn och uttrycket, hvilka ej kunna ätergif I vas medelst cameran. Höårets färg, hudfär gen, läpparneg, kindernas, ögonens färg, all ictta går förloradt; och hvad uttrycket be träffar, äro de mest uttrycksfulla ansigten: de, som. förlora mest; en liten lycklig till 3ty mmelse tillsutiryck är ett fenomen, son mun nästan aldrig: erinrar sig ba sett i et: fotografiporträtt. Om man lemnar ansigtet är sig sjelft — om man så får säga — blu resultatet vanligen ett mörkt och dyster jutseende, och om någon försöker inläggt ett visst uttryck, är det nästan säkert, ati det kommer att taga sig ut såsom en grimeace, en sanning. hvarpå men oupphörlig ser bevis i porträtter af sceniska artister. aär dessa försökt entoga något visst uttryck. Personer med. medelmåttiga egenskaper. sikasom personer med medelmåttigt vackert I? utseende, komma bäst från saken, då del; ita för fotograterna. Man skall bli för-(! vånad öfver att de se så förståndiga ut. likasom att de andra se så bra ut. Verkligt snille och verklig skönhet skola ofic Jag tror mig ej hafva antydt alt miss I , Calverton är oss till något besvär. id i Nej, visst icke; men jag vill ändå säga :er att hon ej skall blifva hvarken kostsam ; ;elier besvärlig, mr Hugo. i PEN