Aftonbladet – 28 april 1862, sida 2

Fredens bibehållande i det längsta genom iakttagande af en, så vidt möjligt är, afvaktande och undvikande neutralitet, är det rädligaste. Nödgas man det oaktadt deltaga i mäktiga grannars eller bundsförvandters krig, bör man göra sig försäkrad om goda subsidier såsom vilkor för biträdet, om möjligt blott eftersträfva sådant som .man med egna krafter kan ernå, samt framförallt taga sig tillvara att ej inveckla sig i vidtutseende angelägenheter, ur hvilka man ensam ej kan reda sig, om man skulle blifva lemnad i sticket. Men blir någondera delen anfallen af en öfverlägsen fiende, böra de andra genast skynda till bistånd, samt alla uppbjuda deras yttersta krafter till försvaret och ej stanna med haålfmesyrer. År det af ofvanstående sifferuppgifter klart, att äfven de förenade skandinaviska folkens politiska ställning i de europeiska staterras samfuad, till följd af resursernas ringhet, alltid måste blifva temligen madest, huru mycket svagare måste då hvart och ett af dem vara för sig, eller, låt vara, förenade i två grupper såsom nu är fallet? Ligger icke blott i dessa siffror den kraftigaste uppmaning till sammanslutning , såvida man ej slutligen skall bli allt för mycket beroende. af bundsförvandters nycker eller taga en. obotlig skada, om icke duka under för öfverlägsna fienders oförmodade anfall?