Aftonbladet – 28 april 1862, sida 2

Snart Mppnare Bessy en folkrikare trakt, med stora hus, rika magasiner och vällörsedda salubodar, som stängdes tidigt och ej tycktes lida af kölden eller fråga efter om qvieksilfret stod under nollpunkten eller ej; hon var nu på Grace Curch Street och frågade med lättare hjerta än förut efter vägen till Monument Yard. Då hon hunnit så långt utan att blifva upptäckt, så måste hon väl lyckas att alldeles komma undan. Bessy var nu vid målet af sin vandring, och det: var redan vid denna tidiga timma tyst och stilla på Monument Yard. Det rör liga lifvet i den stora staden, som blott var några få alnar aflägset, föreföll som om det varit lika långt borta som den period, till minne af hvilken den böga stenpelaren var rest... Allt var tyst och Bessy de sig. oroligt tillbaka efter de förföljare hon fruktade. Då hon ingentngfåg eller hörde, fattade hon mod och lugnade sig i detta afseende, men började i stället intagas af fruktan för framtiden, om mr Parslow möjligen ej fästade något afseeude vid hennes bref, hvad skulle hon då taga sig till? Men mr Parslow var ju en evangelii förkunnare, och: dessutom en god och vänlig man; hon kunde ej förmå sig att tvifla på hans hjelpsamhet. Om han blott erbållit hennes bref, och om han ej var sjuk, så skulle han säkert komma — hennes omedvetna barnsliga insigt i hans karakter gjorde henne säker derpå. Och denna barnsliga tillit svek icke heller, ty de sista ljuden af de många klockslagen, som i olika toner tillkännagåf:so att klockan var half nio, hade knappast förklinoat, då en högväxt välklädd person närmade sig, och Bessy igenkiade den vän hon väntade. Mr Parslow var ej heller nu försedd med öfverrock, men det ruskiga vädret hade för