Aftonbladet – 26 april 1862, sida 2

ullsstaterna. För öfrigt rådde stor modlöshet bland rebelltrupperna och officerarne hade förgäfves bemödat sig att åter tända hänförelsen bland soldaterna. En berättelse uti Chiecago-Tribunå fäster uppmärksamheten på, att separatisterna, genom att koncentrera deras förut på mänga håll spridda stridskrafter, vunnit betydligt i styrka, i följd hvaraf unionstruppernas framskjutna ställning i vestern ansågs ganska allvarsamt hotad. Äfven rapporter från de i Virginien framryckande unionsgeneralerna läto förstå att rebellerna syntes hafva afsigten att alldeles nppgifva Virginien. De hade utrymt fästet Lowice vid Rappahannoch, och längs etter denna flod, ända till staden Rappahannoch, som ligger 6 svenska mil från Hodens mynning, funnos alls inga separatisttrupper. Hvad unionshären under general MCiellan beträffar, så blir det alltmera påtagligt, att afsigten med dess operationer är, att framtränga på halfön mellan floderna York och James till Richmond. För detta ändamål samla sig vid Old Point allt större truppmassor. Emellertid var man icke utan farhåga för ett nytt anfall af den nu fullkomligt iståndsatta fregatten Merrimac, hvilken i visserligen bevakades af Monitor, men kan räkna på understöd af två andra parsarkepp, Jamestown och Yorktown, och derföre lätt kan undkomma sin motståndare ioch i sådant fall anställa svåra härjningar I bland unionstruppernas transportskepp. I Om rebellerna koncentrera sina stridskrafter i bomullsstaterna och uppgifva Virginien, så blir hela kusten af Norra Carolina ända till Texas skådeplatsen för de kommande krigshändelserna. — Afgörande för stridens utgång blir Neworleans öde. Lyc: kas det förbundsflottan att snart der återtälla unionsmyndigheten, så blifver rebeleraas belägenhet öfverallt förtviflad; men iom deremot anfallet mot Neworleans missi lyckas, så blir det icke lätt att förutse kriI gets utgång.