Aftonbladet – 26 april 1862, sida 2

Det skall åtminstone vara en af oss, som ej bär brottets stämpel på sitt anlete! Jag har försökt att sluta mitt hjertas dörr för dig, men jag kan det ej. Jag har slitit detta papper i stycken, ty du får ej läsa de ord som man skrifvit derpå — icke för dess dåliga innehålls skull, men för det att det är ännu ett steg längre ifrån allt godt, allt rätt, och för det att det är skam för en flicka som du, att sjunga något dylikt.2 Det kan väl ej Bjelpas. UIo.6 : Är detta det råd du fordom gett, att blindt lyda alla grymma befallningar, att underkasta sig allt? Ah! du förebrår mig detta, gör du? Nåväl, jag förtjenar sej bättre. Stäng den der dörren i dubbelt lås. Bessy gjorde så. Vet vår far att du är här?4 frågade hon, Ja, han har skickat mig för att se efter om du lär dig din visa ordentligt, och säga dig att du ej kan undslippa att sjunga den, Med all sin slughet och list, så saknar han dock all menniskokännedom — han förstår hvarken dig eller mig, eller någon annan här 2 han måste råka i olycka endera daen I Men hvad skola vi göra, Lotty? frågade Bessy med en blick på de-kringströdda papperslapparne. g Vänta litet, sade Lotty snyftande, jag är bättre om ett ögonblick — jag skall säga dig straxt. Lotty gick upp och ned i rummet, medan Bessy stod tyst och såg på henne. uDet är öfver nu, och jag kan tala med lugn, sade Lotty och stannade. Hör mig nu och afbryt mig ej. Du hade rätt nyss, då du förebrådde mig ... Förlåt mig, syster! Jag menade ... Låt mig talaX, afbröt Lotty, vresigt; jag begär inga ursäkter, jag hatar sådana. Jag vet inte hur det är med mig, jag tror jag blir tokig; jag var inte så här innan du kom. Du förde olycka med dig, Bessy.4 Bessy ämnade svara, men Lottys rn utseende förskräckte henne, ty hon hade al