Aftonbladet – 23 april 1862, sida 2

handlat mera i nationalekonomernas anda om de hade nedsatt införseltullen på kolonialsocker. Lifsmedlens dyrhet år 1854 gaf snart anledning åt pationalekonomerna att egna sig åt folkets upplysning rörande ett annat ämne. Hos folket och ätven hos en del af pressen framträdde, då nöden i viss mån: försvagade omdömeskraften, förflutwa E TSAR RASA TIER BON TAT BARR ag ARS T (BAER NEP ENASETT MSB AT oriktiga föreställningar i afseende på ce k. kornjudar, och några regeringar hade, vikande för folkets skrik, utfärdat ett spanmälsutförselsförbud. Hessen-Darmstadt hade till och med inskränkt spanmålsbhandeln till den inländska marknaden, -så att t. ex. potates ej fick säljas annat än på torgen och all mellanhandel dermed var förbjuden. Det nationalekonomiska partiet bevisade då med. vetenskapens kända satser huru priset på lifsmedel måste stiga i följd af tvån .såtgärderna, och händelserna bekräftade emart på så slående sätt deras åsigter, att sedermera all lust förgåttregeringarne att vidare blanda i sig i spanmålshandeln, hvars fullkomliga, frihet ensam kan ekydda mot brist, när en missväxt har minskat den vanliga tillgången. Snart riktades agitationen mot inskränkI ningarne i penningerörelsen genom lagarne angående räntan. Det visades att så långt tillbaka som historien nådde hade förbudet mot att taga ränta eller lagstadgandena om räntefoten icke blott ej nedtryckt,utan tvärtom höjt denna samt framkallat ockret, som man velat bannlysa. Ty räntan rättar sig efter ett lands rikedom eller tillgång på kapital, lagstiftning och rättegångsordning, i allmänhet efter den trygghet, som kapitalister och låvtagare åtojuta. Räntan blir alltid låg eller hög efter som härmed är väl eller illa bestäldt.. Söker regeringen styra räntan genom lagar, så bli dessa kringgångna och få personer finna sig i dem; sålunda kommer utlåningsrörelsen i icke solida och oredliga händer, hvilka, mindre hållna inom skrankorna genom konkurrens, låta betala sig en premie för faran af lagens öfverträdande. Denna premie gör räntan högre än den skulle vara utan lagen; således ha just ockerlagarne framkallat cckret. Dessa och andra bevis af det nationalekonomiska partiet voro så bindande, att de flesta landtdagar hafva uttalat sig för ockerlagarnes upphäfvande, att dessa blefvo suspenderade i Preussen under 1857 års kris, och att de blifvit helt och hållet afskaffade i Bremen, Weimar; Nassau och några andra stater. Detta var redan en första tramgång för det påbörjade arbetet och måste uppmuntra att fortgå på Jenna väg: vinnandet af motståndarnes öfvertygelse. Innan kort visade si, i pressen huru mycket det nationalekonomiska. partiet hade vunnit terräng. Icke allenast största delen af tidningspressen hade blifvit vunnen för den ekonomiska . reformens riktning och egnade synnerlig uppmärksamhet åt denna sak, utan flera tidskrifter i statshushållningen blefvo äfven grundlagda, af hvilka somliga gjorde till sitt mål att endast belysa teoretiska frågor till vetenskapens utvecklande, såsom Pickfords månadsskrift?, Tidskrift för politik? och den Tyska qvartalsskriften?, medan andra gåfvo statistiska arbeten, såsom Bremens handelstidning? och ett tredje slag, Arbetsgifvaren?, tog till uppgift att förmedla efterfrågan och anbud på arbete, att meddela råd i afseende på val at yrke, representera industriens intressen samt befrämja nyttiga uppfinningar och förbättringar i alla grenar af folkens ekonomi. På detta sätt och slutligen stärkt genom bildandet af föreningar och af den nationalekonomiska kongressen -kunde det nationalekonomiska partiet allt kraftigare arbeta på samhällets inre omskapning. Sä fort de tyska nationalekonomernas kongress var bildad börjades ifrigare än någonsin att arbeta på ett fulikomligt undanrödjande af alla de skrankor, som ännu hindra arbetets fria rörelse och utveckling: således att upphäfva de gamla skråen med de tvungna läroåren, gesällvendringen, mästarprofvet 11. m., som man nu måste undergå innan man får blifva. sjelfständig yrkesidkare; allt:d med fara att blifva underkänd af afundsjuka yrkesbröder eller af magistratspersoner. Kongressens ledamöter — män med anseende i det vetenskapliga eller praktiska lifvet — sökte när de återckommo hvar -till sitt hemland att i alladelar af Tyskland utbreda de idber, som man: efter gemensam mogen öfverläggninog hade erkänt för de rätta, i pressen, å offentliga möten, inom föreningar och på landtdagar; och verkan häraf var den att inom 3—4 år näringsfriheten blef införd i Bremen, Oldenburg, Nassau, Baden, Wirtemberg, Coburg-Gotha, Weimar och Sachsen samt att den ej längre kan förvägras af de öfriga staterna, hvarjemte folkrepresentationen i Preussen har bestämdt förklarat sig: för återställandet af den förut existerande näringsfriheten. De närmaste hufvudföremålen för de tyska statsekonomernas verksamhet är nu att få erkänd rätten Jör hvarje tysk medborgare att sätta sig ned och utöfva sitt yrke inom hvilken tysk stat som helst samt att få den militära fjenstetiden inskränkt. I bredd med denna reformrörelse, för att aflägsna alla at lagen uppställda hinder för arbetet, har i storartad skala pågått. bildandet af associationer för att erhålla billig kredit (kapital), billiga lifsmedel och råämnen för att skydda arbetet mot de faror som den obegränsade konkurensen skulle kunna medföra i förstone. Schulze hade är 1849 stiftat den första föreningen af detta slag i Delitzeh (i preussiska Sachsen). Oaktadt han i början hade att kämpa mot regeringens misstroende hade han år 1858 bragt upp antalet af sådana föreningar till omkring 80, med: en årlig omsättning af tillsammans några: hundratusen thaler. När nu de tyska nationalekonomerår 1858 hade erkänt som prak