Aftonbladet – 23 april 1862, sida 2

SIngenting kan göras för mig, hviskade vår !jeltinna. Men något måste göras, utbrast han med värme; man bör väl ej gå emellan fader och dotter, utan allvarliga och heliga skäl, men jag har ju ett sådant bär!4 tLemna mig ät mitt öde, sir; jag vill för trösta på den Gud, som jag på sednare tider förgätit. Vill ni vara god och säga Mary Davis, när ni träffar henne, att fyra och ett halft års vistande i London likväl icke helt och hållet förderfvat mig. Att om jag arbetar — och jag skall arbeta — på min förbättring, så kan jag räkna dess början från hennes. vänliga belsnta . Och säg henne tillika att jag ej glömt Kenne, oaktadt jag ej fått en enda rad från henne sedan jag lemnade Aberogwin. Jag vill gerna meddela allt detta åt miss DavisX, svarade han. Jag har ej detnöjet att känna detta fruntimmer personligen. Är det möjliet, sir! utropade Bessy. 4Miss Davis lärer bemärkt mitt namn i någon tidning, efter hvad jag tror, och skref mig till, för att bedja mig uppsöka er. Hon berättade ert öde och sitt bekymmer för er enkelt och kort samt bad mig taga saken om Kand och meddela henne resultatet. Jag har nu goda nyheter att sända till: Wales.X Säg henne, sir, att jag skall skrifva snart. aDet skall jag visst göra.t Det är ännu en sak, som jag gerna skulle vilja säga er, Om ni tillåterk, sade Bessy dröjandes Hvad då, mitt barn? Alt min syster Lojty, hon som talade vid går afton, ej är så dålig som ni kanske sir. Det var Lotty som föreslog att humana plånloken, och hade bon ej varit, hide jag ej ens vetat af stölden.t Hans vördighet, Jacob Parslow, strålade af