Aftonbladet – 23 april 1862, sida 2

De nationalekonomiska reformrörelserna i Tyskland. III. (Slut fr. nir 85.) De tyska nationalekonomerna skulle ej ha. lyckats vederlägga de socialistiska lärorna och störta dem 2x den allmänna .opwmionen, om de icke tillika hade företagit en undersökning om den frågan: är verkligen allting i vårt borgerliga samhälle sådant som det bör vara? Detta måste de förneka, ty de sågo att de flesta lagar rörande den allmänna bushå!lningen förskrefvo sig från en tid, då man hade ringa kännedom om de. riktiga grunderna i nationalekonomien. De måste erkänna att hardel och näringar voro omgifna af många fjettrar, som hindrade folket från att draga full nytta af sin ar-. betskraft, så att de driftigaste unga männen och de starkaste armarne blefvo nidsakade att utflytta till främmande länder, särdeles till Frankrike, England och Amerika, der de i sretsen för utländska industrier just utöfva den konkurrens med våra industriidkare, som dessa ville afvisa genom upprätthållande af sina privilegier, en hög skyddstulloch . skråtvång.. Den nationalekonomi-ka agitationen riktade sig först mot de höga införseltallarne på oarbetadt jern och bomullsgarn, emedan genom dem myceket talrikare, för Tyskland vigtigare och naturligare industrigrenar; nemligen de talrika yrken som, förarbeta och använda jern eller väfva, trycka och förga billiza bomullstyger, blefvo -hämmade: till. förmån för ett mindre antal. Majoriteten af folket blef öfvertygad om behofvet af en nedsättning i införseltullarne på nämnde råämnen, men tyvärr har detta: ej kunnat åstadkomma något praktiskt resultat, emedan, som bekant, det för besluts fattande inom tullföreningen. erfordras enhälligt samtycke af alla. deri; delaktiga stater och emedan några af dessa ej kunde blifva öfvertygade. Talrika inkast ojordes äfven mot den höga införseltullen på kolonialsocker, emedan. den skadar raffinaderierna, drager kapitaler från obeskyddade näringsgrenar till anläggandetat talrika hvi:betssockerfabriker, de der skörda stora vinster på de inhemska konsumenternas bekostnad och derunder utsuga jorden. Så till vida vanns i detta fall en framgång, att regeringarne, med: Preussen till föregångare, höjde beskattningen på den inhemska hvit